En kvinna i 30-årsåldern jobbar som hushållerska på en hushållerskeförmedling och hon får ett uppdrag hemma hos en gammal matematikprofessor. Det visar sig att professorn var med i en allvarlig trafikolycka många år tidigare och nu sträcker sig hans närminne bara 80 minuter tillbaka i tiden. Allting mellan trafikolyckan och för 80 minuter sedan är totalt borta ur hans minne. För att hantera denna situation sätter han små lappar på sin kostym när han har något han vill minnas. (Detta upplägg påminner lite grand om filmen
Memento.) En dag nämner kvinnan att hon har en son och professorn insisterar på att hon ska ta med sonen nästa dag. Det visar sig att sonen, som professorn kallar Root (eftersom formen på hans huvud liknar tecknet för kvadratrot) och professorn kommer väldigt bra överens. En märklig vänskap växer fram mellan de tre. Men den gamle mannens minneskapacitet börjar en dag förändras…
The Housekeeper and the Professor av Yoko Ogawa är något av en feel-good-bok med ett sting av sorgsenhet. En sak jag dock har lite svårt för är alla baseballreferenser. Både professorn och hushållerskans son är väldigt intresserade av Baseball och det görs en del beskrivningar av spelet i boken. Själv är jag totalt ointresserad av baseball och jag har generellt svårt för när författare väver in en massa ingående idrottsavsnitt i boken. Det påminner lite grand om
Joseph O’Neills Netherland, där det finns långa avsnitt som handlar om cricket. Avsnitt som drar ner boken i övrigt.
Förutom baseballtjafset tyckte jag om den här boken, men det blir inte mer än en trea.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar