Sista resan av Carsten Jensen handlar om marinmålaren Carl Rasmussen. Det är en roman, men den bygger på Rasmussens liv. Vi får följa honom genom hans barndom, hans ungdomsår, hans vuxenår och, till slut, död. Boken hoppar i kronologin, men grunden utgår från Rasmussens andra Grönlandsresa som han gjorde i slutet av sitt liv (han gjorde sin första när han var ung).
Jag kan inte säga att jag är imponerad. Lika lite som jag vara imponerad av hans förra roman, den hajpade Vi, de drunknade, som jag försökte mig på förra sommaren. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som jag inte gillar med Jensens böcker. Egentligen är det inget jag direkt ogillar. Jag blir helt enkelt oberörd. Jag fattar inte rikigt grejen med den här danske herrn. Vad är det som är så bra? Om någon som läser detta tycker
att Jensen är en rackarns bra författare, ja då får du gärna kommentera nedan.
Jaja. Det blir inte längre än så här, det här inlägget. Hade jag gillat boken hade jag kunnat skriva ett inlägg där jag förklarar varför. Hade jag ogillat boken kunde jag ha ägnat mig åt en liten (eller grandios) sågning.
