En liten efterlysning

Jag har ett minne av att jag någonstans, på en bokblogg eller annorstädes, har läst om någon form av ljusanordning för läsning i mörker. Anordningen var tunn och lades bakom den sida man ville läsa och gav ett milt bakgrundsljus. Är det någon som vet vad jag tänker på?

Lästorkans anatomi

Jag vet att jag har berört det här ämnet förr. Men det är så rackarns frustrerande! Att läsa är bland det bästa jag vet. Men ibland går det bara för trögt. Jag skrev häromsistens om att jag hade fastnat och att jag behövde något nytt. Nu har det gått snart två veckor sedan dess och jag har bara kommit knappt 150 sidor i den bok jag då köpte. Boken ifråga (Natttåg till Lissabon av Pascal Mercier) borde vara något för mig och när jag inte läser känner jag en svag längtan till att få läsa. Men så fort jag plockar upp min bok och försöker läsa är jag bara ofoukserad. Jag får läsa om samma mening flera gånger och lägger till slut ner boken. Jag har nu försökt med 4 olika böcker sedan jag läste klart den fantastiska Tidsresenärens hustru och det har gått drygt tre veckor sedan dess. Faktum är att jag känner igen det här från tidigare tillfällen då jag läst en bok som totalt knockat mig, det blir helt enkelt svårt att komma tillbaka till vanlig läsrytm efter en sådan upplevelse.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Semestern närmar sig med stormsteg och min läslust (och framförallt mitt läsfokus) är lika långt borta som Englands fotbollsframgångar. Suck...

Schysta tishor (i dubbel bemärkelse)

Precis som owlit vill jag gärna slå ett slag för Out of Print Clothing. Snygga tishor och en jävla massa good-will.

Ännu en bokenkät

Det är ju knappast om om sådana här i bokbloggosfären. Den här hittade jag hos Bokhora och om inte annat så kanske den ger lite matnyttig info för min hemlige bokvän.

Senaste bokköp: Nattåg till Lissabon av Pascal Mercier

Senaste bibblolånen: Minns inte, det var år sedan jag sist lånade något på bibblan.

Senaste utlästa boken: Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger.

Favorittidning: Vi LÄSER

Plats där jag helst läser: I sängen och på tunnelbanan.

Så sorterar jag min bokhylla: Jag har två bokhyllor: en med inbundet och en med pocketböcker. Båda är sorterade i bokstavordning. Dock ingen uppdelning i fiction/non-fiction.

En bok som jag minns att jag läste när jag var liten: Mio min mio av Astrid Lindgren, massvis med gånger.

Vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst: Ingen aning. Köpte egentligen inte böcker förrän jag var över 20 år.

Vad ser jag mest fram emot att läsa i sommar: har inte riktigt kommit så långt i min planering. Men jag ser fram emot att få tid att läsa klart de två böcker jag håller på med nu: den tidigare nämnda Nattåg till Lissabon av Pascal Mercier samt Valda verk av T.S. Spivet av Reif Larsen.

Bokbytet: Ett inlägg som handlar om vad du skulle tycka vore trevligt att få i ett sommarpaket...

Precis som för ett tidigare inlägg finns förutsättningarna för det här inlägget här. Jag väljer att hänvisa till ett gammalt inlägg på samma tema. Jag kan tillägga att jag fortfarande inte har hittat gröna skumsvampar. Fråga gärna mer i kommentarsfältet. (Den här meningen skriver jag mest för att inlägget ska bli lite längre än sin titel. Så där, nu var det fixat.)

Lissabon i mitt hjärta

Jag älskar Lissabon, det är en fantastisk stad. Just nu håller jag på och läser Nattåg till Lissabon av Pascal Mercier och i högen på nattygsbordet ligger Historien om Lissabons belägring av José Saramago. En annan Lissabonskildirng som är bra är Påstår Pereira av Antonio Tabucchi. Kanske kommer läsningen den här sommaren att gå i Lissabons tecken? Är det någon som har något bra tips på Portugisisk litteratur i allmänhet och böcker med Lissabonanknytning i synnerhet?

Att hålla elitismen stången

Jag antar att jag av en del anses vara en kultursnobb eller dito elitist. Det blir lätt så om man gillar att läsa män med skägg (t.ex. Dostojveskij) och kvinnor med tvåfärgat hår (t.ex. Thorvall). Det hela blir knappast bättre av att jag i princip aldrig läser deckare och att jag hyser allt annat än beundran för Paulo Coelho. Min fasta ståndpunkt är den att det inte finns bra eller dålig litteratur. Det är helt enkelt så att vissa typer av böcker appellerar till vissa typer av människor. Att det sedan råkar vara så att de med mycket makt inom kultursfären gillar prylar som inte uppskattas av de bredare massorna må vara olyckligt, men det handlar tror jag inte om bra kontra dålig kultur.

Det har alltid varit så att det som få gillar anses exklusivt och därmed lite bättre. Inte bara inom kulturen utan också inom t.ex. mat och mode. Att jag inte kan fördra t.ex. Liza Marklund har ingenting att göra med att hon säljer mycket eller att hon skulle skriva böcker av sämre kvalité. Det handlar snarare om att jag inte får ut något av att läsa henne. men andra får ju det. Och då är det ju bra litteratur för dem. Visserligen tror jag att det finns ett litet mått av lathet i människors kulturkonsumtion. Att så många människor läser Stieg Larssons böcker eller gillar melodifestivalen tror jag inte bara handlar om att det är kulturföreteelser som folk gillar, utan också att många människor tenderar att ta till sig den kultur som andra gillar.

För att återknyta till det här med att betraktas som en kulturelitist. Jag vill verkligen inte uppfattas som en sådan, men hur svårt är det inte när en vän som vet att jag läser mycket böcker frågar vad jag tycker om hans eller hennes favorit Paulo Coelho eller om jag läst den senaste deckaren av Läckberg. Jag vill inte ljuga och säga att gillar det, men jag vill heller inte framstå som en snobb som dissar hans/hennes val av läsning.

Jag antar att den här problematiken är någonting man får leva med om man som jag gillar att läsa travar med böcker och lyssna på jazz.

Bokbytet: ett inlägg som handlar om böcker och läsning

Märklig titel på det här inlägget; handlar inte de flesta inläggen på den här bloggen om böcker och läsning? Nåväl.

Förutsättningarna för det här inlägget finns här och det här är sannerligen inte lätt. Hur ska jag kunna beskriva vad jag gillar att läsa och inte att läsa på några rader? Två enkla sätt för dig, min hemlige bokvän, är att dels rota runt här på min blogg och dels att gå in på bok.nu (om du är medlem där) och leta upp mig (sök efter Magnus Axelsson under Medlemmar som jag spanar på). Du kan kolla in mitt inlägg inför förra bokbytet. Här finns ett inlägg som är läsvärt, här också. Så och här.

Jag vet inte rikigt vad mer jag kan säga som ger dig info utöver länkarna ovan. Men fråga mig gärna vad du vill i kommentarsfältet så ska jag svara så gott jag kan. I morgon ska jag försöka hinna med att skriva det andra inlägg som hör till bokbytet.

...och en andra

Det här är väl knappast en spaning som avslöjar något nytt. Jag nöjer mig med att konstatera att det här verkar vara en trend bland forgivare till bokomslag.

Design: vet ej

Design: vet ej

Design: Roberto de Vicq Cumptich

Design: Brian Rea

Design: John Gray

Dagens första omslagsspaning

Jag blir alltid lite förvånad när jag dyker på sådant här - två titlar med samma omslag (ett annat exempel finns här). Jag tycker nog att förlagen kunde anstränga sig lite mer när de ska välja omslag till en bok än att bara tanka hem en snygg bild från en bildbyrå och sedan lägga lite text över. Trist, tycker jag. (Att det båda bilderna är spegelvända är en knappt intressant, dock helt oviktig detalj.)

Omslaget från Hin Håle, nej förlåt munhålan

Hos Illusionernas blogg hittade jag den här boken. Vad tänkte förlaget när de valde bild till omslaget? Vill de kanske attrahera en publik som vanligtvis läser mer vampyrromaner än medicinsk litteratur? Den här kan nog kvala in bland årets värsta omslag. Tack Illusionernas blogg för tipset.

Bokrecension: Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosa

Jag läste aldrig klart den här boken, det säger väl en del. Jag tyckte att den var seg och på gränsen till gubbsjuk (vilket väl också titeln skvallrar om). Min i ett tidigare inlägg ombloggade lästorka gjorde väl också sitt till detta. Jag tänker inte skriva mer än så. Eftersom jag inte läste klart den kan jag inte leverera en riktigt recension. Man kan se det här mest som ett bokslut. Nu kan jag ställa upp boken i hyllan och ta ur bokmärket.

Knas med Google Analytics?

Jag ändrade min design på bloggen för några dagar sedan och sedan dess registrerar inte Google Analytics några besök på min blogg. Den visar noll besökare för de senaste dagarna. Detta trots att jag har fått kommentarer på några inlägg under dessa dagar. Bevisligen har någon varit på min blogg, trots att Google tycker annat. Är det någon som har varit med om liknande? (Jag inser ju att om Google har rätt och ingen har besökt min blogg, så är det nog ingen som kommer svara på min fråga, än mindra läsa den mening jag skriver just nu...)

Lästorka

Med jämna mellanrum sticker den upp sin fula nuna i mitt liv - lästorkan. Jag har kämpat med samma bok i nästan två veckor och i går gav jag upp. Jag försöker desperat att hitta någon annan bok att förlora mig i, en bok som kan starta igång läsmotorn igen. Kan det vara fotbolls-VM:s fel? Jag hinner inte läsa och då passar lästorkan på att etablera sig. Hoppas att en sväng till närmaste bokhandel på lunchen kan rendera en bok som kan hjäpa mig.

Mobilfunderingar, input behövs

Jag är sugen på en ny mobil. Det lutar lite åt Sony Ericssons nya X10, en lur med Googles operativsystem Android. Är det någon som har någon uppfattning om hur denna funkar med e-bokläsning. Idag läser jag inte e-böcker, men om jag köper en ny dyr telefon vill jag gärna veta att jag i framtiden kan läsa e-böcker. I iPhone funkar det ju tydligen bra att läsa.
Input nån?

Tematrio titeldjur

Den här veckans tematrio hos Lyran handlar om titeldjur. Jag tänker så här:

1. Too kill a Mockingbird av Harper Lee. Mästerverket firar för övrigt 50 år i år.

2. Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami. Kanske Murakamis bästa. Iaf den bästa av de 4-5 jag har läst.

3. Den vita tigern av Aravind Adiga. Boken som fick Man Booker priset 2008. Riktigt bra (gick för övrigt som radioföljetong på P1 i vintras).

Valda verk av T.S. Spivet - en förhandsfundering

För en tid sedan vann jag en utlottning av Reif Larsens Valda verk av T.S. Spivet. Nu har den kommit och jag har så smått börjat läsa i den. Boken är ju full av illustrationer och marginalanteckningar och precis som pocketpocketpocket, så tycker jag att det ska bli intressant att se om de tillför något eller inte. Jag har väldigt höga förväntningar på den här boken och det kan ju i sig vara ett problem. Jag har bara läst en liten bit i boken, men jag är ännu inte övertygad om illustrationernas fördelar. Kanske känns det lite krystat. Det och hur berättarjaget skildras gör att det känns lite som att Larsen läst Jonathan Safran Foers Extremt högt och otroligt nära och tänkt att han också vill skriva en sådan bok. Eller så tänker jag så bara för att jag någonstans förväntar mig och hoppas att Valda verk av T.S. Spivet ska vara som Saffran Foers bok, som är en av mina absoluta favoriter. Det hela återstår att se. Jag återkommer med en recension när jag läst klart.

Fotboll och ny design

Här råder bloggtorka. Det beror till stor del på fotbolls-VM, jag hinner helt enkelt inte läsa så mycket just nu. Jag hoppas att jag ska hitta en balans snart, det kan ju inte fortsätta så här resten av VM.

Jag testar en ny design på bloggen. Kansek behåller jag den eller så gör jag det inte. Kom gärna med synpunkter.

Bokrecension: Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger

Jag har precis läst ut Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger och jag är mållös. Eller ja, inte mållös kanske, jag skriver ju den här recensionen. Men det här var bland det bästa jag har läst. Jag tror aldrig att jag har blivit så känslomässigt engagerad i en bok tidigare. Jag grät flera gånger och på slutet mer eller mindre som Lille skutt. Jag var så inne i boken att jag ibland blandade ihop bokens verklighet med min egen. Det är läsupplevelser som denna som gör att jag läser så mycket. Det hela är till mångt och mycket ett letande efter den ultimata läsupplevelsen. Niffenegger har ju ganska nyss släppt nytt på svenska. Det kommer dock tag lång tid innan jag vågar mig på att läsa den, hon kan omöjligt matcha Tidsresenärens hustru i sin nya bok.

Tidsresenärens hustru handlar om Henry och Clare. Henry har en genetisk bugg som gör att han ofrivilligt reser i tiden. Han kan plötsligt försvinna för att dyka upp naken i en annan tid och på en annan plats. Första gången Henry möter Clare är han 28 och hon 20 år, men första gången Clare möter Henry är när hon är 6 år och han 36. De fortsätter att mötas under hela hennes uppväxt och Henry är ibland i 30-årsåldern, ibland i 40-årsåldern. Det utvecklas till en livslång kärleksrelation. Boken är något av den ultimata kärleksberättelsen. Om du bara ska läsa en kärlekshistoria i ditt liv, välj den här.

Det här med tidsresorna gör att man tvingas fundera en del över det här med hönan och egget. Man kan till exempel fråga sig när Henrys och Clares relation startade. Var det när Clare sprang på Henry när hon var 20? Men då hade ju hon redan känt honom i hela sitt liv. Var det när Henry träffade den 6-åriga Clare? Men då hade Henry redan varit gift med henne i flera år. Eller kanske var det ödet, om det nu finns, som styrde. Ödet finns i alla fall i någon mening i Niffeneggers bok.

Om jag ska lyfta fram något negativt så kan jag bara komma på en sak och det har med översättningen att göra. Boken är slarvigt översatt, jag hittar uppenbara slarvfel på flera ställen. Kanske hade förlaget bråttom eftersom de visste vilken succé boken hade gjort i USA. Men den här synpunkten rör ju inte författarens verk. Det blir en solklar femma. Jag har svårt att tänka mig att jag kommer läsa något lika bra under resten av året.

Enkät med bokfrågor

Jag hittade en enkät hos Enbokcirkelföralla som hade hittat den hos Fiktiviteter som i sin tur hade hittat den hos Lilla O. Katten på råttan och råttan på repet etc. Jag svarar även jag.

Vilka är de fem författarna ni har flest böcker av i era bokhyllor?
1. Selma Lagerlöf (14)
2. Fjodor Dostojevskij (12)
3. Maj Sjöwall / Per Wahlöö (10)
4. Paul Auster (9)
5. Peter Englund (9)

Köper eller lånar ni mest?
Jag köper i regel allt jag läser. Det händer att jag lånar av kompisar, men väldigt sällan från bibliotek. Jag gillar dock bibliotek, men jag tycker om att ha kvar det jag läst.

Sparar ni alla böcker ni köper?
Ja, i princip. Om det är en bok jag verkligen inte har gillat, så kan jag göra mig av med den, men det mesta behåller jag.

Inbundet eller pocket helst?
Pocket, lätt. Det mesta av min lästid är på tunnelbanan eller på rygg i sängen. I båda dessa fall är inbundnda böcker alltför stora och otympliga. Och jag gillar faktiskt pocketar bättre, de är trevligare att läsa i på alla sätt. Jag tycker heller inte att jag behöver inbundna böcker för att bokhyllan ska snygg ut, det gör den med pocketböcker också.

Vilken bok har du läst flest gånger i ditt liv? (om du nu läser om böcker)
Mio min Mio av Astrid Lindgren. Jag läste den säkert 10 gånger under mellanstadiet. Idag läser jag sällan om böcker, det finns alltför många olästa jag vill läsa för det.

Bokkonst

Hittade den här hos Bookbirds. Sjukt snyggt!

Nicole Krauss släpper nytt

Jag läste hos Nonsuch Book att Nicole Krauss släpper nytt i höst. Jag gillade verkligen Kärlekens historia men tyckte inte lika bra om Man utan minne. Jag ser fram emot att läsa Great House som kommer ut i höst.

3 städer

Lyrans tematrio handlar den här veckan om böcker med städer i titeln. Jag svarar genom att hänvisa till ett gammalt blogginlägg. Dock med den modifieringen att Paul Austers New York-trilogi ändå måste få plats nummer 1.

Bokrecension: The Discomfort Zone av Jonathan Franzen

Ibland känns recenserandet mest som ett krav. Man kan fråga sig varför. Det är ju knappast någon som kräver att jag ska blogga, jag gör det för min egen skull. Min målsättning är att recensera alla böcker jag läser, men så noga är det ju inte. Det här får därför bli en kort mest-för-att-lägga-boken-till-handlingarna-recension.

The Discomfort Zone är Jonathan Franzens självbiografi. Eller kanske snarare självbiografiska anteckningar, den är något skissartad till sin form, då den är både kort och hoppig. Boken inleds när Franzen är i sin nyss avlidna mors hem och ska försöka iodningställa det för försäljning. Sedan hoppar kapitlen fram och tillbaka mellan olika tider och teman. Ett kapitel ägnas hans busstreck i skolan i förorten till St Louis, ett annat till hans studier i tyska på college.

Jag tyckte boken var ojämn. Bitvis rätt kul, men ibland seg. Det blir en 3:a och jag ska nog ge Franzen en andra chans någon gång. Men då med någon av hans romaner.

Bokrecension: Judar på vandring av Joseph Roth

Som läsare av denna blogg kanske har märkt så när jag en fascination för den judiska kulturen. När jag för en liten tid sedan läste en recension av Joseph Roths Judar på vandring (utgiven på Atlantis 2010) väcktes självklart min nyfikenhet. Joseph Roth föddes i Brody, Ukraina (dåvarande Österrike-Ungern) 1894 och dog i Paris 1939 och han skrev Judar på vandring 1926 och 1927. Boken är lite av ett försvarstal för de östeuropeiska judarna. Roth verkar hos östjudarna se de "äkta" judarna, som inte låtit sig assimileras in i det övriga samhället. Han lyfter fram flera av östjudarnas kännetecken (enligt honom) och förklarar dessa på olika sätt. Jag, som den 2000-talsmänniska jag är, kan tycka att han generaliserar lite väl mycket och gör många uttalanden om hur främst östjudarna är. Även om Roth knappast bekände sig till rasbiologin så var idéer om att olika folkslag hade särdrag, som lätt kunde urskiljas, vitt spridda i Europa under den här tiden. Det är väl ur det ljuset man bör se hans generaliseringar.

En fråga Roth diskuterar i sin bok är denna med den judiska nationalismen. Han verkar inte vara något jätte-fan av sionismen och han har en intressant teori om hur judarna klarade sig undan att bli ultranationalistiska (till skillnad från så många andra i mellankrigstidens Europa) tack vare att de inte hade något land. Han skriver:

[...] under det tusenåriga elände som judarna lever i hade de alltid bara en enda tröst: att inte äga ett sådant fädernesland. Om det någon gång skulle komma att existera en rättvis historia, kommer den att skatta judarna högt för att de fick förbli förnuftiga, eftersom de inte ägde något "fädernesland" i en tid då hela världen hängav sig åt patriotiskt vansinne.

Han lyfter också fram det omöjliga för en ortodox jude att var nationalist (och i förlängningen sionist). Att sträva efter en egen nation är helt enkelt att missa målet. En "riktig" jude behöver ingen nation här på jorden.

Roths bok är väldigt intressant, dock dito teoretisk. Den har en viss dagspolitisk relevans också. I en tid då Israel kanske mer än någonsin kämpar för det de (rätt eller orätt) tycker sig har rätt till, kan man läsa Judar på vandring för att få lite perspektiv. En viktig aspekt i det här sammanhanget är att boken är skriven innan både Israels bildande och andra världskriget. I Atlantis fina volym finns också med ett förord skrivet av författaren till en tänkt andra utgåva 1937, d.v.s. två år efter Nürnberglagarna. Är man intresserad av judisk kultur, politik och historia bör man läsa den här boken, dock hela tiden med 1920-talets kontext i bakhuvudet.

Avslutningsvis vill jag bara citera Roth när han beskriver gatan Hirtenstrasse i Berlin, en gata där många judar bor. Jag tycker att det är en väldigt träffande beskrivningen av förortskvarter även idag. Jag tänker kanske särskilt på Stockholms många miljonprogramsområden. Roth skriver:

Hirtenstrasse är ledsamt förortsmässig. [...] Den är ny, billig, redan förbrukad, skräpvara. En gränd från varuhuset. Från ett billigt varuhus.

Världens dummaste enkät?

Jag hittade den här enkäten på Sveriges Radios hemsida. Är det inte bara för dumt? Jag hoppas att det är ett skämt. I skrivandes stund har 49% svarat att de aldrig svarar på enkäter! Men den här enkäten då? Jag antar att man får räkna med ett enormt mörkertal vad gäller detta altenativ.

Mobilt bloggande

Det här nu en gång bara ett test. Visst borde man blogga även on the go?