Jag antar att jag av en del anses vara en kultursnobb eller dito elitist. Det blir lätt så om man gillar att läsa män med skägg (t.ex. Dostojveskij) och kvinnor med tvåfärgat hår (t.ex. Thorvall). Det hela blir knappast bättre av att jag i princip aldrig läser deckare och att jag hyser allt annat än beundran för Paulo Coelho. Min fasta ståndpunkt är den att det inte finns bra eller dålig litteratur. Det är helt enkelt så att vissa typer av böcker appellerar till vissa typer av människor. Att det sedan råkar vara så att de med mycket makt inom kultursfären gillar prylar som inte uppskattas av de bredare massorna må vara olyckligt, men det handlar tror jag inte om bra kontra dålig kultur.
Det har alltid varit så att det som få gillar anses exklusivt och därmed lite bättre. Inte bara inom kulturen utan också inom t.ex. mat och mode. Att jag inte kan fördra t.ex. Liza Marklund har ingenting att göra med att hon säljer mycket eller att hon skulle skriva böcker av sämre kvalité. Det handlar snarare om att jag inte får ut något av att läsa henne. men andra får ju det. Och då är det ju bra litteratur för dem. Visserligen tror jag att det finns ett litet mått av lathet i människors kulturkonsumtion. Att så många människor läser Stieg Larssons böcker eller gillar melodifestivalen tror jag inte bara handlar om att det är kulturföreteelser som folk gillar, utan också att många människor tenderar att ta till sig den kultur som andra gillar.
För att återknyta till det här med att betraktas som en kulturelitist. Jag vill verkligen inte uppfattas som en sådan, men hur svårt är det inte när en vän som vet att jag läser mycket böcker frågar vad jag tycker om hans eller hennes favorit Paulo Coelho eller om jag läst den senaste deckaren av Läckberg. Jag vill inte ljuga och säga att gillar det, men jag vill heller inte framstå som en snobb som dissar hans/hennes val av läsning.
Jag antar att den här problematiken är någonting man får leva med om man som jag gillar att läsa travar med böcker och lyssna på jazz.
Jag skulle också vilja lägga till att den sinnesstämning man befinner sig i - liksom den fas i livet man är i - också spelar roll då det handlar om att bestämma om man får ut något av t.ex. en bok.
SvaraRaderaSomliga av de böcker som jag verkligen gillade för tjugo år sedan får mig bara att sucka idag. Och jag har på känn att somligt av det som jag skulle ha ratat för tjugo år sedan, skulle vara sådant som jag verkligen gillar idag. ;-)
På samma vis skulle en bok som jag inte har tålamod att läsa idag, kunna vara helt perfekt om en månad. Dagsform och lust. ;-)
Dagsformen och livsfasen spelar verkligen roll. Och ibland vill man bara bli road, skrämd eller få gråta en skvätt. Ibland vill man ha ut något mer bestående av sin läsning.
SvaraRaderaJag tror att det finns läsning att finna som kan ge alla något i deras speciella situation. Jag jobbar med barn och ungdomar och där kan det vara en (!) bok som öppnar nyckeln till deras läslust. Om det då är LasseMajas detektivbyrå eller Tove Jansson - det spelar ingen roll. Samma för oss vuxna, i min barndoms bokhylla fanns det Barn 312 som jag fullkomligt älskade. Nu väljer jag annat men ser mig inte som en snobb för det, det är när man betraktar andras läsning och bedömer dem efter den som man blir en snobb. Fram för all sorts läsning!
SvaraRaderaJag tillhör på sommaren deckarmänniskorna, det är bara att erkänna, men jag klara inte av vilken skit som helst. Har precis premiärläst Arne Dahls Mistrioso och det var trevligt, men klarar inte av Läckberg, Marklund m.fl. Jag tror det har att göra med språkbehandling och förmågan att berätta en historia.
SvaraRaderaHelt meningslöst inlägg jag vet - men jag har semester!