Jag har precis läst ut Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger och jag är mållös. Eller ja, inte mållös kanske, jag skriver ju den här recensionen. Men det här var bland det bästa jag har läst. Jag tror aldrig att jag har blivit så känslomässigt engagerad i en bok tidigare. Jag grät flera gånger och på slutet mer eller mindre som Lille skutt. Jag var så inne i boken att jag ibland blandade ihop bokens verklighet med min egen. Det är läsupplevelser som denna som gör att jag läser så mycket. Det hela är till mångt och mycket ett letande efter den ultimata läsupplevelsen. Niffenegger har ju ganska nyss släppt nytt på svenska. Det kommer dock tag lång tid innan jag vågar mig på att läsa den, hon kan omöjligt matcha Tidsresenärens hustru i sin nya bok.
Tidsresenärens hustru handlar om Henry och Clare. Henry har en genetisk bugg som gör att han ofrivilligt reser i tiden. Han kan plötsligt försvinna för att dyka upp naken i en annan tid och på en annan plats. Första gången Henry möter Clare är han 28 och hon 20 år, men första gången Clare möter Henry är när hon är 6 år och han 36. De fortsätter att mötas under hela hennes uppväxt och Henry är ibland i 30-årsåldern, ibland i 40-årsåldern. Det utvecklas till en livslång kärleksrelation. Boken är något av den ultimata kärleksberättelsen. Om du bara ska läsa en kärlekshistoria i ditt liv, välj den här.
Det här med tidsresorna gör att man tvingas fundera en del över det här med hönan och egget. Man kan till exempel fråga sig när Henrys och Clares relation startade. Var det när Clare sprang på Henry när hon var 20? Men då hade ju hon redan känt honom i hela sitt liv. Var det när Henry träffade den 6-åriga Clare? Men då hade Henry redan varit gift med henne i flera år. Eller kanske var det ödet, om det nu finns, som styrde. Ödet finns i alla fall i någon mening i Niffeneggers bok.
Om jag ska lyfta fram något negativt så kan jag bara komma på en sak och det har med översättningen att göra. Boken är slarvigt översatt, jag hittar uppenbara slarvfel på flera ställen. Kanske hade förlaget bråttom eftersom de visste vilken succé boken hade gjort i USA. Men den här synpunkten rör ju inte författarens verk. Det blir en solklar femma. Jag har svårt att tänka mig att jag kommer läsa något lika bra under resten av året.
Jag tyckte också mycket om denna bok!!!! Jag tyckte också om hennes nya, men det är nog klokt att vänta en tid innan du läser den.
SvaraRaderaOch jag funderade också mycket när jag läste boken. Om man kan ändra framtiden? och om man skulle vilja ändra framtiden.
SvaraRaderaJag tycker att hon sköter den typen av frågor på ett snyggt sätt och låter läsaren sköta tänkandet. Hade hon diskuterat det för mycket hade boken lätt kunnat bli kvasi-filosofisk
SvaraRaderaJag håller med om att översättningen var lite slarvig men att det här är en underbar bok. Jag tyckte dock att den var lite väl tårdrypande på slutet. Själens osaliga längtan har jag läst och jag tycker faktiskt ännu mer om den men jag tror att du gör rätt i att vila lite för den är väldigt annorlunda och det är lätt att man väntar sig något i stil med den förra boken som man älskat så mycket. Men när du vilat upp dig och rensat huvudet med andra böcker så rekommenderar jag den varmt.
SvaraRaderaJag läste den på engelska, så jag slapp som tur var dålig översättning. Men håller med om bokens storhet, den är extremt gripande utan att någonsin bli sentimental.
SvaraRaderaJag trodde inte att jag skulle gilla den här boken så mycket innan jag hade läst den, men jag föll totalt.
Kanske ska man ge boken en chans då? Jag läste om den i samband med att filmen kom för något år sedan och filmen fick ju mycket dålig kritik. Har på ngt sätt ett motstånd mot böcker som filmatiserats dåligt...
SvaraRaderaHalloj har lånat boken på inrådan av dig (jag köper som bekant aldrig böcker utan ÄLSKAR att gå på bibliotek!) Har inte läst ditt inlägg utan återkommer när jag läst igenom boken!
SvaraRaderaKul! Ska bli roligt att höra vad du tycker när du är klar.
SvaraRadera