När jag var mitt upp i läsandet av Nina Solomins ok, amen, läste jag en recension i DN av Stephan Mendel-Enks Tre apor. Det hade inte kunnat komma lägligare, jag var så att säga inställd på judisk litteratur. Tre apors huvudperson är den judiske pojken Jakob som bor i Göteborg med sin familj. Strax efter hans Bar mitzva skiljer sig hans föräldrar och detta blir inledningen på en serie händelser i släkten. Boken är både rolig och djupt tragisk.
På ett plan är detta berättelsen om en judisk pojke på väg in i vuxenlivet och en släkts öden och äventyr. Men på ett annat plan berättar Mendel-Enk om diasporajudarnas situation i ett annars sekulariserat samhälle. Ur det här perspektivet är boken intressant. Jag har läst många skildringar av judiskt liv, ofta i sekulariserade samhällen, men aldrig tidigare i en svensk, sen 1900-talmiljö. Här väcks frågor som hur koscher korv med bröd är eller om det är lämpligast att kasta jordnötter eller Dumleklubbor på pojkarna vid en Bar mitzva.
Boken är skriven med värme och kärlek och man fattar tycke för de flesta personer i boken. Det finns dock ett problem i mitt tycke. Kronologin är lite hoppig och det blir därför lite svårt att hålla fokus uppe. Det är synd, boken är i övrigt väldigt bra. Detta gör att jag bara ger boken en fyra.
Hittade till din blogg via den här recensionen. Så synd att du inte gillar den okronologiska stilen i berättelsen. jag tycker att det är mycket det som är charmen - det är som att sitta och lyssna på en ståuppare och inte riktigt veta vad som kommer näst. Charmigt!
SvaraRadera