Visst är det lite tråkigt att det är ungefär samma böcker och författare som uppmärksammas i alla medier? Nu är visserligen t.ex. John Ajvide Lindkvist en av de största (i betydelsen mest säljande) svenska författarna just nu, men någon måtta får det väl vara. Under dagarna kring släppet av hans senaste bok Lilla stjärna fanns det både recensioner av boken och intervjuer med författaren i alla större tidningar, i Babel på SVT och i radio. Även tidskriften ViLÄSER hade ett stort reportage om nämnde författare. Att sedan hälften av alla bokbloggar (inklusive denna) hade recensioner av Lilla stjärna under denna tid hör inte rikigt hit, bokbloggarna gör ju inga kommersiella hänsynstaganden (eller?). Det finns fler exempel på böcker som välsignats med denna uppmärksamhetsflod under våren (t.ex. Båten av Nam Le, Främlingen i huset av Sarah Waters och Valda verk av T.S. Spivet av Reif Larsen) och senast i raden är Vänner för livet av Per Hagman.
Frågan är vilka faktorer som styr detta fenomen mest. Jag kan se iaf tre förklaringar: förlagen bestämmer vilka böcker som ska marknadsföras extra mycket och detta styr vad medierna tar upp; viljan att sälja lösnummer/öka prenumerationssiffrorna/öka tittarsiffrorna styr mediernas val av böcker att lyfta fram; det är helt enkelt så att de böcker som är "bäst" och därför förtjänar mest uppmärksamhet också får det. Man kan rikta synpunkter mot all dessa förklaringar, men kanske är sanningen en kombination mellan dem. Vad tror du?
Om man verkligen gick till botten med detta och undersökte vilka böcker/förfatare som får uppmärksamhet i medierna under en månad är det inte säkert att bilden skulle bli så tydlig som jag målat upp det ovan. Det faktum att jag intresserar mig för vissa böcker och författare gör ju att jag tenderar att lägga märke till om de tas upp i medierna. Om jag inte hade varit ett dugg intresserrad av Ajvide Lindkvist är det inte säkert att jag hade upplevt det som att alla tidningar, tv-program, radioprogram och bloggar recenserade och intervjuade honom.
Två böcker till som fått extremt mycke tuppmärksamhet under vbåren (och som därför fått mig att inte läsa dem): Stridsbergs Darling River och Oksanens Utrensning.
SvaraRaderaJag tror att det handlar mycket om marknadsföring. Vissa böcker blir omtalade långt innan de släpps, så när boken väl kommer så vill alla tidningar/tv-program/bloggare skriva om den för att få en del av all uppmärksamhet. Sen spinner det bara vidare, där allt fler skriver om boken just för att den är så omskriven.
Jag tror INTE att det är för att de omskrivna böckerna är bäst. om inte annat så är ju Millennium-trilogin ett bra exempel på den saken. ;)
Senaste veckorna har jag läst om Ebba Witt Brattström i GP, SvD, Femina och dessutom hört henne i Babel och i ett långt reportage på P1. Dessutom hade SvD en artikel om universitetet i Berlin där hon arbetar... Å, alla mina systrar är säkert ett viktigt tidsdokument men den är sannerligen marknadsförd på 2010-talet.
SvaraRaderaJag tycker också att media ofta springer i precis samma riktning och skriver om precis samma böcker och personer (och dessutom precis samma saker hela tiden och det har jag svårt att förstå. Hur krångligt är det att hitta på lite originella frågor, liksom?)
SvaraRaderaSjälv blir jag övermätt och vill inte höra ett ord till och håller mig ordentligt borta från de böcker som det skrivs så mycket om. Jag tycker till exempel mycket om Ajvide, men nu vill jag inte höra ett ord till om honom, och än mindre läsa hans bok. Det kan väl inte riktigt vara det man hande tänkt sig eller?
Jag håller med, Vixxtoria. Jag har också svårt att läsa böcker som blivit alltför omskrivna. De gånger jag läser böcker som blivit väldigt håsade blir jag i regel alltid besviken.
SvaraRadera