Ja, vad ska man säga? Nu har jag läst min första Hemingway, men säkert inte min sista. Den här recensionen har dock ett initialt problem - jag lyssnade på boken. Jag är kluven till ljudböcker, men en sak är klar, det är svårt att göra boken till sin egen på samma sätt när man hör någon annan läsa upp den. Det här var en väldigt bra uppläsning (på engelska i den jag länkar till nedan, det handlar inte om det, utan snarare om att det personliga filter texten passerar genom när man läser blir lite satt ur spel när någon annan läser. Nåväl.
Och Solen har sin gång handlar om en samling människor i mellankrigstidens Paris och Spanien. Berättaren är en amerikansk journalist, Jake, som bor och verkar i Paris. Tillsammans med sin vän Bill åker han ner till norra Spanien för att fiska och kolla på tjurfäktning. Egentligen handlar inte boken om så mycket. Man får mest följa Jake och Bill och deras vänner när de dricker vin, snackar, bråkar, reser, kollar på tjurfäktning m.m.
Jag gillade boken. Språket är klart och enkelt, rentav vackert och det vilar en ganska melankolisk stämning över det hela. Jag kan dock inte känna att den ger upphov till ett tankearbete som kan resultera i någon djupare analys här i denna recension. Jag nöjer mig helt enkelt så och ger boken en trea. (Omslaget på bilden kommer från den upplaga jag har hemma i hyllan.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar