Det är intressant att läsa om tillvaron i länder som Albanien, Bulgarien och Rumänien innan muren föll och jag gillar greppet med att beskriva flera olika länder bakom järnridån, alla med en historia som är annorlunda de andras.
Jag har emellertid två problem med den här boken. Det ena rör fabeln som genre. Jag har svårt att ta den på allvar. Visst Drakulic kan ge oss lite annorlunda perspektiv på saker när hon låter djur vara berättarna, men jag tycker det känns krystat. Mitt andra problem har med berättarstilen att göra. Hon använder sig av greppet att låta berättarna rikta sig mot en tänkt lyssnare/intervjuare, i stället för till läsaren. Jag gilar det inte alls. Samma berättarteknik har tidiagr fått mig att sluta läsa i övrigt bra böcker, som t.ex. Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid.
Det sammantagna betyget blir en trea.
Hm, låter ändå rätt intressant. Jag gillade för övrigt Fundamentalisten jättemycket. Svag för fabler är jag också. Tack för tipset.
SvaraRadera