Den nationella litteraturen, hur ser den ut?

Jag har precis börjat läsa en novellsamling med samtida berättelser från c:a 40 olika europeiska länder. I förordet funderar den amerikansk-irländske författaren Colum McCann kring vad som utgör nationell identitet och särprägel. Vad gör en bok rysk, bosnisk eller norsk? Är det språket den är skriven på, författarens födelseland eller något annat? I det globaliserade, post1989- och postbalkankrig-präglade Europa av idag är sådan här frågor inte helt lätta att svara på. Och kanske inte ens relevanta? Ett mycket intressant ämne tycker jag.