Nytt av Safran Foer

Jonathan Safran foer har släppt en ny roman! Jag säger det igen: Jonathan Safran Foer har släppt en ny roman! Om det inte gick in får ni läsa föregående mening några gånger till. Som jag har längtat. Att jag har längtat! Det här är tveklöst årets bokhändelse. Boken heter Tree of Codes och verkar var en typografisk bearbetning av boken The Streets of Crocodiles av Bruno Schultz - Safran Foers favoribok. Den gode Jonathan har satt sig och klippt och klistrat i Schultz bok för att skapa sig en egen bok. Resultatet verka iaf rent typografiskt vara intressant. Jultomten: you know what to do! Det bästa sättet att köpa den (om man inte vill vänta upp till en månad innan leverans) verkar vara via förlagets hemsida.

Bokrecension: Kattöga av Margaret Atwood

Folk har ju snackat om Margaret Atwood och jag jag tänkte att jag borde väl ta och läsa något av henne. Sagt och gjort, det blev Kattöga. Boken handlar om den (typ) femtioåriga konstnären Elaine Risley som reser tillbaka till den stad hon växt upp, studerat och skaffat familj i (Toronto), men sedan flytt efter ett krackelerat förhållande, för en retrospektiv utställning. Väl i Toronto börjar hon rekapitulera sitt liv och nyckeln till hur detta utvecklat sig finns i hennes barndoms plågoande och sedermera bästa vän Cordelia.

Kattöga är en obarmhärtig skildring av hur hur den mänskliga ondskan kan gestalta sig i form av ett nioårigt barn och hur detta präglar den som utsätts för denna ondska. Jag mådde nästan lite dåligt av vissa delar av denna bok och huvudpersonen kommer aldrig helt till rätta med sina problem i uppväxten och hon försonas egentligen aldrig med sin plågoande, trots att de senare kommer att bli nära vänner. Hon förtränger helt enkelt sina upplevelser för att kunna fortsätta leva.

Boken är dock inte helt igenom mörk, den har sina ljuspunkter. Men mörk eller inte, så gillade jag den. Det blir en fyra.

Bokrecension: Det bästa ur Nordisk familjebok

Visst har det hänt att man har varit hemma hos någon som har haft en gammal upplaga av Nordisk familjebok i hyllan. Man har suttit och slagit på olika ord och gjort sig lustig över förklaringarna. Och visst är det kul! Förlaget Ruin har samlat några av de roligaste artiklarna ur den sk Uggleupplagan av Nordisk familjebok i Det bästa ur Nordisk familjebok. En bokidé lika enkel som genial.

Vi kan läsa om att klimakteriet är "den övergångstid i kvinnans lif, då [...] hon öfvergår till gumma". Vi får lära oss skillnaden mellan enkelt och dubbelt hor och veta att "Hast du mir gesehen?" är "en i Sverige gängse tysk fras med den ungefärliga betydelsen: det var allt en oväntad tilldragelse". Under uppslagsordet "Serber" kan man läsa att "äfven kroaterna äro egentligen serber".

Det här är på hela taget en väldig rolig bok och en perfekt gå-bort-present.

Bokrecension: Minnen av Torgny Lindgren

Det här var min första Lindgren. Av någon anledningen hade jag tidigare för mig att jag hade läst något av den gode Torgny, men icke. Minnen är den första. Jag skriver första för jag är ganska säker på att det blir fler. Jag gillade den.

Handlingen är inte mycket att redogöra för. Lindgren har skrivit ner brottstycken av sitt och sin släkts liv. Jag gillar särskilt de delar som behandlar hans morfar. Boken både inleds och avslutas med författarens samtal med förläggare. I början är det olika förläggare som försöker övertala honom att skriva ner sina minnen, en idé Lindgren motsätter sig - han menar att han ingenting minns.

Det jag gillar mest med boken är dialogerna, de är alldeles lysande. Lindgren har ett både ironiskt och gammaldags språk och dialogerna har ibland något absurt över sig.

Som sagt, jag kommer med all säkerhet att läsa mer av Lindgren (ge mig gärna tips). Minnen får en fyra.

Språkbarriärer för de aderton

Jag läste ett intressant inlägg på Peter Englunds blogg. Det handlade om svårigheterna för Svenska Akademien att verkligen kunna läsa och bedöma författare som skriver på andra språk än de stora europeiska. De är ju helt hänvisade till översättningar. Många är vi väl som kan vittna om problematiken med översättningar. Flera gånger har jag störts i min läsning av en bra bok pga en bristfällig översättning. Som om inte problematiken med översättningsförvanskningen vore nog finns ju också risken att Akademien helt missar författarskap som inte är översatta till något stort språk.

Jag antar att de aderton är väl medvetna om denna problematik. Och vad skulle lösningen vara, att ledamöterna ska tvingas kunna läsa hundratals språk?

Detta inlägg finns också publicerat på Bokmässan community.

May the Force of Typography be with you

Harold Pinter med korinter

Snart är det advent och då passar väl den här bilden bra.

Bilden kommer från den fantastiska bloggen Lou Reed i tweed.

Inte bokhandelshumor kanske, men ändå

När jag hade fått reda på att jag skulle börja jobba i bokhandel tidigare i höst utlovade jag inlägg innehållande bokhandelshumor här på bloggen. Jag har inte serverat så mycket av den varan än och kommer inte göra det i detta inlägg heller. Det här kanske snarare hamnar under etiketten bokhandelstråk.

Härom dagen kom det in en man mellan 50 och 60 som ville köpa ett ettårskort, ja ett grattiskort till en ettåring alltså. Vi har en serie kort med siffror tryckta på tillsammans med lite djur och diverse roliga ornament. Korten finns från ett till tio år. På det kortet som har en etta var bakgrundsfärgen lite lila-rosa. Mannen som skulle ha kortet undrade om vi inte hade några kort för pojkar. Jag svarade att det där kortet funkar för alla ettåringar. Han stod på sig och sa smått irriterat att man ju inte kan köpa ett rosa kort till en pojke, han måste ha ett pojkkort! Jag blev nästan mållös. Jag kunde ju inte vara otrevlig, men jag hade god lust att trycka ner några kort i halsen på honom och sparka ut honom på gatan. Det hela slutade med att jag hjälpte honom att hitta några andra kort. Blå kort den här gången.

Sånt här gör mig så beklämd. Har vi inte kommit längre än så här 2010? Är vi verkligen kvar på kvinnor-är-från-venus-män-är-från-mars-stadiet. Tydligen. Suck...

Och igen

Ja, det här är ju i princip samma inlägg som det förra. Men jag måste ju också tacka Vixxtoria för hennes vänlighet att ge mig ett körsbär; tack Vixxtoria för vänligheten att ge mig ett körsbär. Och för att du gav mig ett tillfälle att få använda semikolon, mitt favoritskiljetecken. Snart får jag nog storhetsvansinne och gör en google (dvs försöker ta över världen).

Det regnar körsbär

Jag skrev härförleden att jag hade fått en award. Nu vill det sig inte sämre än att jag har fått samma utmärkelse av två bloggare till. Det är nästan så att jag rodnar. Tack, tack, hemskt mycket tack till Sandra och Åsa.

Eftersom jag redan har gjort det en gång tänker jag inte skicka vidare utmärkelsen, heller inte räkna upp tre favvoförfattare. Jag hänvisar helt enkelt till mitt förra inlägg på temat.

Apple, schmapple - jag blir så trött...

Jag fattar inte rikigt grejen med Apples produkter. Ok, de är snygga och förertaget är bra på att vänta in en ny teknik lagom länge innan de släpper sin produkt. Tillräckligt länge för att de inte ska drabbas av allt för mycket barnsjukdomar, men tillräckligt kort för att ingen annan ska hunnit sno till sig marknaden.

Men jag blir så trött på att folk verkar tror att mp3-spelare och iPod är synonymer och att iPhone och smartphone är synonymer. Folk verkar köpa en ny Appleprodukt så snart den släpps utan att tänka först. Jag har en smartphone av ett helt annat märke och jag har än så längre inga indicier som pekar på att iPhone 4 skulle vara en bättre lur, tvärtom. (Jag ska inte gå in på skillnaderna och argumentera för det ena eller andra märket).

Anledningen till att jag anser att detta inlägg platsar här på min bokblogg är att jag nyss läste en artikel på Svensk Bokhandels hemsida som handlar om släppet av iPad i Sverige i vinter. Nu verkar det som att bokbranchen anser att e-bokens genombrott i Sverige kommer komma nu när vi äntligen kan köpa iPads. Precis som om det inte har funnits läsplattor tidigare. Ja, jag vet, iPad är så mycket mer än en läsplatta, men den är inte den första produkten av den typen heller.

Ibland får jag känslan av att de som bevakar teknikutvecklingen på den här fronten bara har ögon för Apples produkter. Jag välkomnar verkligen e-bokens genombrott, tro inget annat, men varför ska jag tvingas vänta tills Apple behagar släppa sin nya pryl innan förlagen ger ut e-böcker?

Boken som vara

Jag läste ett väldigt intressant inlägg på SvB-bloggen häromdagen. Det handlade om boken som vara, som en produkt som ska paketeras väl för att sälja. Jag är lite kluven till det här. Jag hävdar verkligen att boken är så mycket mer än en pryl, det går aldrig att mäta en boks värde i kvalitén på dess papper, i den konstnärliga höjden på dess grafiska gestaltning, i uppfinninsgrikedomen gällande dess fysiska form. Boken är först och främst det som texten förmedlar.

Men samtidigt är det just ovanstående aspekter som jag attraheras av (förutom bokens innehåll förstås). Jag kan rata en potentiellt grym bok för att den har ett fult omslag eller därför att den är i kartonage. Jag kan lägga ner massa pengar på böcker med snygga typsnitt och läskande omslag även om jag kanske egentligen inte tror att jag kommer att gilla boken.

Jag tror att jag talar för fler (i synnerhet bokbloggare) än mig själv när jag hävdar att mycket av boknörderiet handlar just om boken som artefakt och därmed som vara. Och ändå värjer vi oss mot att se på böckerna som produkter som ska säljas.

Jag tror att jag kommer få anledning att återkomma till detta ämne när jag ska recensera den e-bok som jag just nu läser. E-boken är ju ett exempel på när boken artefaktaspekt har minskat till ett minimum.

(Detta inägg har också publicerats på Bok- och biblioteksmässans nätcommunity)

Jag har fått ett pris!

Nä, dra mig baklänges! Som Sanna Johansson skulle ha sagt. Jag har fått en utmärkelse, blivit utmärkt. Vilket ju förstås är utmärkt. Den skyldige är Frida på bloggen Påhittade nöjen - Böcker, tv, film. Utmärkelsen i fråga heter Cherry on top award och verkar var något liknande den Beautiful blogger award som skickades runt i bloggosfären för en tid sedan. En får tacke, Frida, utmärkelsen och din motivering värmde och gav mig mer energi att skriva än mer rafflande inlägg här på bloggen.

Reglerna stipulerar att man ska berätta om tre favoritförfattare, så håll i hatten, här kommer en bunt:

• Selma Lagerlöf. I can't say it enough. Hon var fantastisk. Läs Gösta Berlings saga och du behöver inte läsa något mer i ditt liv (förutom de två andra böcker jag tipsar om i det följande)


• Jonathan Safran Foer. Nu har karln visserligen bara skrivit två romaner. Men vilka romaner sen! Ojojoj... Bäst är nog ändå Extremt högt och otroligt nära.


• Paul Auster hör också till favoriterna. Han lyckas skriva om väsentligheter med ett kristallklart och enkelt språk. Han har skrivit så många bra böcker, men här väljer jag att tipsa om hans senast till svenska översatta bok, Osynlig.

Vidare säger reglerna att man ska skicka vidare denna ärofyllda utmärkelse till fem andra bloggare:

• Illusionernas blogg - Kul och smart blogg som jag har följt hyfsat länge nu. Jag vill också tipsa om hans sidoprojekt, den något märkliga bloggen Bro socken


• Hannah och hennes blogg - Hannah har inte haft någon jättehög inläggsfrekvens den senaste tiden, men när hon skriver är det alltid intressant att läsa och vi har ganska lika boksmak.


• Kafka på jobbet - Roligt, välskrivet och smart. En riktig kvalitétsblogg.


• owlit - En annorlunda blogg som har riktat in sig främst på att tipsa om olika event, snygga hyllor och diverse annat bokrelaterat på nätet. Jag vill särkilt rekommendera deras varje vecka återkommande innlägg Bokveckan.


• Holly Hock - Ännu en klart läsvärd blogg som jag läser ofta. Therese som driver den har också väldigt bra litterär smak tycker jag.

Så där. Då var det gjort. Tack igen, Frida.

Ni som har mottagit awarden har nu 4 små uppgifter.

1. Tacka den du har mottagit prisen ifrån.
2. Kopiera prismärket till din blogg.
3. Berätta vilka 3 författare du räknar bland dina favoriter, och nämn en favoritbok per författare.
4. Skicka awarden vidare till 5 mottagare som du tycker förtjänar den.

Mitt litterära smultronställe

När någon ber mig om lästips händer det inte sällan att jag nämner en av mina favoritböcker - A fraction of the whole av Australiensaren Steve Toltz (En bråkdel av det hela på svenska). Ja ni kanske fattar varifrån jag fått namnet till den här bloggen. Jag fullkomligt älskade den här boken när jag läste den för snart två år sedan. Jag hittade den tack vare det snygga omslaget (Penguin, såklart), innan jag ramlade över den i personalen-rekommenderar-hyllan på Akademibokhandeln City i Stockholm hade jag aldrig hört talas om Steve Tolz. Det tråkiga är att jag knappt har gjort det efteråt heller. När boken kom på svenska tog den sig inte upp på några försäljningslistor och jag tror inte den någonsin släpptes i pocket. Det gör mig beklämd. En så bra bok och nästan ingen (i alla fall inte i Sverige) verkar läsa den. Samtidigt känns det fint på något sätt, jag har min egen lilla älskling, mitt eget litterära smultronställe som andra inte har hittat till.

Har du också läst A fraction of the whole? Låt mig veta att du finns, men såga den inte, don't kill my darling! Har du inte läst den? Gör det! Omedelbart. Eller, förresten, kanske vilj jag fortsätta att ha mitt smultronställe för mig själv...

Eller har du eget sådant där litterärt smultronställe, en bok som andra inte har hittat?

Bokrecension: Google-koden av Andreas Ekström

Jag har länge varit hyfsat googlifierad. Jag har Gmail, använder dagligen Google docs, Google calendar, Google reader och ofta Google maps, Goole earth, Youtube (Google-ägt) m.m. Den här bloggen ligger på Blogger som ägs av Google och hemma på datorn kör jag Google Chrome som webbläsare. För några veckor sedan köpte jag en smart-phone, en Android-telefon. Android är utvecklat och ägs av, gissa - ja just det - Google. Jag kände helt enkelt att tiden var inne att jag lärde mig lite mer om detta företag i vars händer jag lägger min vardag. Ett bra sätt att göra detta, tänkte jag, är att läsa Andreas Ekströms Google-koden.

Det är en intressant bok Ekström har skrivit. Han verkar var lika googlifierad som jag, men förhåller sig ändå sakligt till nätjätten. Det är inte annat än att jag får mig en tankeställare. Jag bloggade härförleden om hur jag kände ett obehag växa fram under läsningens gång. Obehaget grundar sig inte så mycket i en rädsla för att all den information om mig och andra som google förfogar över ska hamna i orätta händer (jag tror nog att Google har tillräckligt bra säkerhetsrutiner), än en svag oro över vad som skulle hända om det visar sig att Goolge själva inte är så goda som de hela tiden hävdar (deras slogan är Don't be evil). Samtidigt vill man ju inte gå och bli konspirationsteoretiskt lagd. Jag kommer med all säkerhet att fortsäta att servera mig själv på silverfat för Google.

Google-koden har som jag ser det två svagheter. Den ena är att Ekström kanske inte är tillräckligt kritisk. Han ägnar ganska mycket plats åt att berätta om hur fina välgörenhetsprojket de bekostar samt annat gott de ägnar sig åt. Det må vara sant, men det som behövs är knappast att Google får ännu mer goodwill och cred. Jag tror att de flesta Google-användare (dvs i princip alla som någon gång använt Internet) skulle behöva sätta på sig ett par kritiska glasögon i förhållande till nätjätten, och där kanske Ekström kunde ha varit lite mer behjälplig. Den andra svagheten hos boken ligger kanske mer hos mig. Jag tappar intresset efter ett tag. Det blir för mycklet upprepningar av hur stora, potentiellt farliga, men goda Google är. Boken hade kanske kunnat kortas ned lite grand (den är visserligen rätt kort som det är).

Sammantaget tycker jag ändå att Google-koden intressant, bra och läsvärd. Den får en trea i betyg.

Bokrecension: Vad dagen är natten skyldig av Yasmina Khadra

Jag läste ut den här boken för kanske två veckor sedan, men vi skulle diskutera den i den bokcirkel jag är med i, varför jag väntade med att recensera den till efter vi hade haft vår träff. Denna träff var igår, så här kommer en liten recension.

Vad dagen är natten skyldig av Yasmina Khadra ustpelar sig i Algeriet under några decennier av 1900-talet. Fonden är Algeriets i många avseenden våldsamma 1900-talshistoria. Landet var ju en fransk koloni och började under 1950-talet att föröska slå sig fritt. Man uppnådde självständighet 1962. Bokens huvudperson är Younes, eller Jonas som hans franska vänner kallar honom. Han är arab och kommer som pojke med sin familj till staden Oran från landsbygden. Livet utvecklar sig inte rikigt som Younes föräldrar hade hoppats att han tvingas flytta till sin välbeställda farbor. Farbordern är gift med en fransyska och driver ett apotek. Younes bryter så småningom helt med sin riktiga familj och blir mer eller mindre assimilerad i det koloniala samhällsskiktet. En dag dyker en vacker flicka upp i Younes och hans vänners värld och ställer allt på ända. Younes blir kär i henne och hon i honom, men av skäl som förklaras i boken kan det inte bli de två. Jag tänker inte gå in mer på handlingen, med risk för att spoila för den som vill läsa boken.

Boken är på ett sätt en vacker skildring av en ung mans rotlöshet. Younes rycks ur sin egentliga miljö som barn och hamnar i en ny, men han finner sig aldrig till rätta helt. Längre fram i boken blir denna kluvenhet tydligare och han söker sig tillbaka till sina rötter.

Men samtidigt har boken stora problem. Som jag ser det har författaren tre möjliga vägar att gå en bit in i boken. Han kan välja att skriva en berättelse om en ung mans rotlöshet och sökande efter sina rötter. Han kan skriva en skildring av Algeriets frigörelse från kolonialmakten Frankrike, med utgångspunkt i Younes och hans vänners öden. Slutligen kan han skriva en kärleksbok. Problemet är att han gör ansaster till alla tre alternativen, men ror inte i land något. Han går som katten kring het gröt kring dessa tre teman, men berättelsen tar aldrig fart. När jag läser blir jag frustrerad både på den i mitt tycke oförlösta händelseutvecklingen och på huvudpersonens oförmåga att ta några beslut och att agera.


Nu låter det som att jag inte gillade boken alls, men den hade sina kvalitéer. Jag ger den en trea. Jag vill också rekommendera boken, de andra i min bokcirkel tyckte mycket bättre om den, så det kanske också du gör.

Slutligen några ord om författaren. Jag benämner honom som en han, men vän av ordning kanske anmärker att Yasmina väl är ett kvinnonamn! Det stämmer. Författaren heter egentligen Mohammed Moulessehoul och han skrev från början romaner under eget namn. Men i sluttet av 1980-talet började hans arbetsgivare, den algeriska armén, att kräva att få granska och censurera allt han skrev. Då började han i stället att skriva under sin hustrus, Yasmina Khadras, namn. Något han fortsatte med sedan han tagit avsked från armén och flyttat till Frankrike.

Ole Lund Kirkegaard

När jag var liten älskade jag böckerna av Ole Lund Kirkegaard, i synnerhet Gummitarzan. Komikern och författaren Kalle Lind har på sin blogg En man med ett skägg skrivit ett intressant inlägg om denne danske författare. Det tycker jag att du ska läsa.

5000 besök!

Igår gjordes det femtusende besöket på min blogg. Eller egentligen: det femtusende sedan jag började mäta med Google analytics den 9:e mars i år. Det första inlägget här på bloggen skrevs redan 17:e februari, så den verkliga siffran är väl lite högre än 5000.

Tack alla för era besök! Hoppas att ni återkommer.

Han lever min dröm

Ojojoj, vad jag blir avundsjuk. Och peppad. Det här är min dröm! Nu måste jag bara hitta en bra småstad att öppna eget i. (Tack Hermia för tipset.)

Ich bin ein bokbloggsambassadör

Ni kanske har läst lite här och var i bloggosfären om detta med att Bokmässan har valt ut ett antal bokbloggsambassadörer till sin onlinecommunity inför bokmässan 2011. Jag är en av dem. Nästa års tema på mässan är tyskspråkig littertur och jag har noterat att flera av de andra ambassadörerna (t.ex. Böcker, böcker, böcker och Lyrans noblesser) har börjat lista tyskspråkig litteratur som de har läst, ska läsa eller borde läsa.

Vad har jag för relation till tyskspråkig litteratur? Igen speciell egentligen. Jag har väl läst en del, men ingen av mina favoritförfattare skriver på detta språk. Men jag kan ju alltid räkna upp några titlar som jag har läst och gillat de senaste året:

Buddenbrooks av Thomas Mann
Den falska vikten av Joseph Roth

Ja, det blev inte fler. Och faktum är att även om jag går ytterligare trvåtre år tillbaka i tiden, så blir det inte så många fler. Jag läser helt enkelt inte så mycket från det tyska språkområdet.

Jag gillar inte att sätta upp mål och utmaningar för min läsning, för det är jag alltför mycket av en lustläsare. Jag kommer därför inte att lova att jag ska bli bättre på att läsa tyskspråkg litteratur. Mitt bloggande på bokmässans community kommer mestadels att handla om annat än tyskspråkig litteratur. Den senare lämnar jag åt andra att blogga om.

Bokrecension: Igelkottens elegans av Muriel Barbery

Jag har precis avslutat läsningen av Igelkottens elegans av Muriel Barbery och jag är inte imponerad. Jag fattar inte riktigt grejen, den har ju hajpats så mycket och toppar många säljlistor. Fast samtidigt fattar jag nog ändå varför folk gillar den.

Jag kan föreställa mig hur det gick till när Muriel Barbery skulle koka ihop plotten till Igelkottens elegans. Hon gned sina geniknölar för att komma på vilka ingredienser som behövs för att få till en succéroman.

Boken måste utspela sig i Paris. I princip kan man ta vilken skit som helst och stoppa in i en fransk kontext, allrahelst i Paris, så går det hem. Släng in några franska excentriker i rollistan.

Paulo Coelho säljer ju som smör. Om jag slänger in en massa kvasifilosofiska lättköpta livsvisdomar så ska nog folk köpa.

Så där, nu borde jag vara hemma, tänker Barbery. Nu kan jag bara vänta på att kulorna ska rulla in. Och visst funkade det. Boken har sålt som smör.

Bokens huvudpersoner är två: den femtiofyraåriga portvakterskan Reneé och den tolvåriga överintelligenta flickan Paloma. I princip hela boken utspelar sig i det hus i Paris där Reneé jobbar som portvakt. Paloma är en av de boende i huset och i övrigt befolkas huset av en samling överklassfolk. En dag flyttar en äldre japansk man in i huset och detta förändrar tillvaron radikalt för både Reneé och Paloma.

I princip alla karaktärer i boken är stereotyper (den värsta är den japanske mannen, han är lite som den excentriske engelsmannen i Sällskapsresan 2) och flera av dem gör saker som ska uppfattas som oväntade och jag antar att jag som läsare ska tänka: oj då, den där personen var inte alls som jag trodde! Men jag köper det inte.

Nej jag köper det inte alls. Den här boken får bara en tvåa i betyg. Det som räddar den från att få en etta är att delar av den faktiskt är helt okej när man är på det okritiska humöret.

Så trött, så trött

Sedan jag bärjade jobba i bokhandel har inläggsfrekvensen här på bloggen minskat, Jag är alldeles för trött när jag kommer hem på kvällen. Jag ska försöka få till en ändring. Håll ut trogna läsare (om ni finns).

Google upp i halsen

Jag håller på och läser Andreas Ekströms Google-koden. Det är en mycket intressant och läsvärd bok. Men allt eftersom sidorna vänds växer en obehagskänsla fram. Det är inte det att Ekström är väldigt kritisk till sitt undersökningsobjekt, kanske snarare tvärtom, men min känsla växer ändå. Jag är verkligen google-hooked, jag använder dagligen gmail, Google search, Google reader, Google maps, Google docs, Google calendar m.m. Det här inlägget skrivs på en Android-telefon. Jaja, förhoppningsvis stillas mitt obehag längre fram i läsningen.

Litterär offentlig konst

Rigas busstation sommaren 2010.

E-böcker - än så länge mest o-böcker

Jag noterar att det skrivs mer och mer om e-böcker, både i gammelmedia och på webben. Men fortfarande är utbudet på svenska rätt skralt. Jag skulle vilja testa min e-boksapp till min nya telefon, men jag har inte hittat något jag vill läsa än. Om det är någon som har bra tips på sajter där man kan komma över e-böcker (förutom de vanliga nätboklådorna) eller kan rekommendera någon bok som finns som e-bok, gärna på svenska, får ni gärna kommentera nedan.

Läsdagbokskramp

Jag köpte en ny läsdagbok i helgen. Inte fär att den gamla var full, snarare det att den var kladdig, trist och tråkig på något vis. Det blev en liten häftat skrivbok i A5-format som jag nu har börjat fylla i. Jag har ålagt mig att föra över alla titlar från den gamla och igår kom jag fram till nyåret 2000/2001. Min flickvän kommenterade att det verkar vara ett evighetsarbete det där, och jag kan bara hålla med. För att inte det här ska sluta med att jag får både musarm, tennisarmbåge, löparknä och grodlår är det bäst att jag tar lite i taget. Ett halvår per kväll borde vara lagom. Då blir jag klar lagom till advent.

En sorts enkät

Jag brukar i regel inte läsa de inlägg så noga som innehåller någon form av enkät. Följaktligen brukar jag heller inte svara på dessa enkäter. Men den här gången besvarar jag en för att gjuta lite liv i min blogg som inte direkt bubblat av aktivitet den senaste veckan. Enkäten kommer från Bokbabbel.

1. Favoritbok i barndomen?
Mio min Mio av Astrid Lindgren, jag läste den gång på gång.

2. Vad läser du just nu?
Igelkottens elegans av Muriel Barbery samt Det bästa ur Nordisk familjebok.

3. Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?
Inga, jag brukar inte låna på biliotek.

4. Dålig bokvana?
Att börja på nya innan jag läst ut den jag håller på med. Ibland kan det resultera att jag håller på med fem böcker samtidigt och det är inte optimalt tycker jag.

5. Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?
Se fråga 3.

6. Har du en läsplatta?
Nej, men jag köpte nyligen en ny telefon som jag har laddat ner en e-boksapp till. Den ska jag testa snart.

7. Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?
Jag föredrar egentligen att läsa en bok i taget, men det är så underbart att få börja på en ny bok när den är nyinköpt, så ofta läser jag flera böcker samtidigt.

8. Har dina läsvanor ändrats sedan du började blogga?
Det som har hänt är att jag har lyckats undvika de tidigare regelbundna lästorkorna nästa helt. Jag håller läsintresset uppe med hjälp av min blogg.

9. Sämsta boken du läst i år?
Jag gjorde ett tappert försök att hitta något av en lettisk författare när jag var där i somras. Det enda jag hittade var en diktsamling. Jag brukar ha svårt för att läsa poesi, så jag kan inte svara på om det här var kass eller bra. Men jag gillade det inte. Boken hette Sun stroke in the dark och författaren Mara Zalite.

10. Bästa boken du läst i år?
Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger.

11. Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?
Jag försöker ganska ofta vidga min vyer. Inte sällan leder det till att jag inte läser klart boken ifråga. Men försöker gör jag.

12. Vilken är din läsebekvämlighetszon?
Det är lättare att svara på vad som inte är min bekvämlighetszon: deckare, ungdomslitteratur, chic-litt, självhjälpsböcker m.m.

13. Kan du läsa på bussen?
Inga problem. Är det stökigt kan det visserligen bli lite ofokuserat ibland.

14. Vilken är din favoritplats att läsa på?
Sängen.

15. Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?
Jag skriver upp vad jag lånat ut och förväntar mig att den som lånar ska vara försiktig med boken, även om det är en pocket.

16. Viker du hundöron i dina böcker?
Nej, kommer inte på fråga!

17. Skriver du någonsin i bokens marginaler?
Det händer, men inte ofta.

18. I studierelaterade böcker då?
Mest utropstecken och understreckningar.

19. Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?
Svenska, men uppskattningsvis en tredjedel av det jag läser är på engelska.

20. Vad får dig att älska en bok?
Svår fråga. Jag vill bli fångad. Vad som sedan gör att jag fångas är nog olika för oliak perioder.

21. Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?
Att den var bra.

22. Favoritgenre?
Någon sorts "vanlig" roman skulle jag tro.

23. Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?
Biografier.

24. Favoritbiografi?
En berättelse om kärlek och mörker av Amos Oz.

25. Har du någonsin läst en självhjälpsbok?
Inte vad jag vet.

Stora kulturbloggpriset

Nu kan man gå in och rösta på vem man tycker ska få Stora kulturbloggpriset. Min röst går till Kafka på jobbet. Varför? Jag gillar tonen och innehållet. När jag går igenom den digra mängden olästa blogginlägg som varje dag samlas i Google reader skummar jag genom rätt måga av dem. Men inlägg från några bloggar läser jag alltid noga. Kafka på jobbet hör till dessa bloggar.