Inte bokhandelshumor kanske, men ändå

När jag hade fått reda på att jag skulle börja jobba i bokhandel tidigare i höst utlovade jag inlägg innehållande bokhandelshumor här på bloggen. Jag har inte serverat så mycket av den varan än och kommer inte göra det i detta inlägg heller. Det här kanske snarare hamnar under etiketten bokhandelstråk.

Härom dagen kom det in en man mellan 50 och 60 som ville köpa ett ettårskort, ja ett grattiskort till en ettåring alltså. Vi har en serie kort med siffror tryckta på tillsammans med lite djur och diverse roliga ornament. Korten finns från ett till tio år. På det kortet som har en etta var bakgrundsfärgen lite lila-rosa. Mannen som skulle ha kortet undrade om vi inte hade några kort för pojkar. Jag svarade att det där kortet funkar för alla ettåringar. Han stod på sig och sa smått irriterat att man ju inte kan köpa ett rosa kort till en pojke, han måste ha ett pojkkort! Jag blev nästan mållös. Jag kunde ju inte vara otrevlig, men jag hade god lust att trycka ner några kort i halsen på honom och sparka ut honom på gatan. Det hela slutade med att jag hjälpte honom att hitta några andra kort. Blå kort den här gången.

Sånt här gör mig så beklämd. Har vi inte kommit längre än så här 2010? Är vi verkligen kvar på kvinnor-är-från-venus-män-är-från-mars-stadiet. Tydligen. Suck...