Vi måste blogga om Selma

På Lyrans noblesser läste jag en recension av Selma Lagerlöfs Löwensköldska ringen/Charlotte Löwensköld, två fantastiska böcker. Plötsligt fick jag ett trängande behov att blogga om Selma. Om hennes fantastiska språk. Om hennes makalösa naturbeskrivningar (t.ex. i Gösta Berlings saga). Om hennes fångande inledningar (Nog vet jag, att det förr i världen fanns gott om folk, som inte visste vad rädsla vill säga - Löwensköldska ringen; Äntligen stod prästen i predikstolen - Gösta Berlings saga). Hennes realism (t.ex. i Kejsaren av Portugallien). Hennes kärleksskildringar (t.ex. i Liljecronas hem). Hade det inte varit för att hon är död och redan har fått det, så skulle jag säga: ge henne Nobelpriset!