Jag blir stundom imponerad, stundom förskräckt, stundom frustrerad, men oftast bara frapperad av andra bloggares tempo och, verkar det som, oändliga tid. Vissa medbloggare uppdaterar sin blogg flera gånger per dag och detta oftast med initierade och intressanta inlägg. De verkar också hinna läsa flera böcker i veckan. En del ägnar sig också åt att samordna bokbyten, pocketkedjor, bloggträffar, bokcirklar m.m.
Missförstå mig rätt, jag tycker att det är kul att det finns så många intressanta och innehållsdigra bloggar. Det är bara det att jag inte förstå hur ni hinner. Jag tycker jag lägger ner ganska mycket tid på min blogg och på att läsa andras blogger. Än mer tid går åt till läsning och jag tycker inte att jag läser långsamt. Ändå ligger jag långt efter många andra.
Vi har inget liv utanför bokbloggen? ;)
SvaraRaderaNä men seriöst så förstår jag vad du menar. Det är så lätt att bli stressad av att se hur mycket andra bokbloggare hinner läsa, skriva om, kommentera och engagera sig. Ibland måste jag påminna mig själv att det inte är någon tävling, och att det inte gör något om jag inte hinner recensera en bok precis till första recensionsdatum...
Just det, det kan vara bra att påminna sig om. Jag läser och bloggar ju för att det är kul, inte för att tävla.
SvaraRaderaJag känner definitivt igen mig i det du skriver.
SvaraRaderaJag håller med bokstavlarna att det är lätt att bli indragen i en blogghets och då tappar man lite glädjen med det. Då får man helt enkelt ta sig i örat och försöka koppla av :-).
Jag känner också igen mig i det du skriver. Tänker att det kanske hänger samman med hur olika personer ser på sin blogg och på hur många man vill nå ut till. Vill man nå många är kanske många inlägg och en hög lästakt ett måste. Om man istället har bloggen mer som en dagbok som andra kan ta del av är troligen inte antalet inlägg och antalet lästa böcker av lika stor vikt.
SvaraRaderaI början kände jag mig också stressad, men har insett att antal lästa böcker varierar under året och det har jag lärt mig acceptera.
Förstår precis vad du menar. Tidigare när jag skrev en egen blogg blev det till slut för stor press över att prestera nya inlägg och glädjen försvann. Nu är jag emellertid inte ensam på Dantes bibliotek, så nu är det fler inlägg och mindre "arbetsbörda" för oss alla. Sedan passar jag på att skriva några inlägg samma kväll som jag sedan kan ha och strö ut när det i övrigt sinar. Så länge man håller sig till någorlunda tidlösa ämnen fungerar det fint!
SvaraRadera@Marcus: smart med att skriva flera inlägg och sedan publicera dem pytsvis.
SvaraRaderaArbetsfördelning är nog en bra grej. "Många små är starka", som Bamse skulle ha sagt