Det här ju lite av en klassiker. Efter en flygolycka hamnar ett gäng barn (bara pojkar) ensamma på en öde ö ute i Stilla havet. Det hela utspelar sig under andra världskriget eller ett fiktivt tredje världskrig, det är lite oklart. Barnen väljer en ledare - Ralph - och till en början lyckas de fokusera på att fixa mat, bygga skydd att sova i och, det viktigaste av allt, att tända och underhålla en signaleld för att de ska kunna bli räddade. Men efter ett tag börjar det hela att balla ur. Gruppens andra starke pojke - Jack - börjar opponera sig mot Ralphs ledarskap och samlar allt fler kring sig själv. De ägnar sig åt att jaga och blir allt mer hotfulla mot Ralphs gäng. Det hela blir inte bättre av att de små barnen börjar drömma mardrömmar och fantisera om ett monster som ska vara någonstans på ön. Och när sedan en av pojkarna dödas p.g.a av den rädsla som Ralph lyckas suggerera fram utifrån barnens rädsla för monstret, eskalerar händelseutvecklingen allt snabbare.
Man kan se boken som Goldings sätt att påvisa svårigheterna med att bygga upp ett samhälle och upprätthålla ordningen och lugnet i detta. Boken kom ut 1954, bara nio år efter andra världskrigets slut, och detta är nog inte en helt oviktig detalj i sammanhanget. Om man vill skulle man kunna se likheter mellan Jacks ledarskap och den sektliknande gemenskap som bildas kring honom och med Hitler och Nazismen.
Boken är befolkad av klassiska karaktärer:. Den rättrådige hjälten (Ralph), hjältens tjocka, nördiga , men intelligenta sidekick (Piggy), den “onde” (Jack), den kluvne/tvivlande (Simon) osv. Men karaktärerna känns ändå realistiska. På det hela taget är Flugornas herre en bra bok, men inte mer än så. Det blir en trea i betyg.
Nu är det många år sedan jag läste "Flugornas herre" men jag tyckte att den var rätt obehaglig.
SvaraRaderaHåller med, den var rätt obehaglig. Det mildrades något av att jag lyssnade på den i en brittisk uppläsning. Det är något mysigt med fin-engelska.
SvaraRaderaHo-hum! Du verkar ha missförstått Golding. Hans tankegångar gick mer åt detta håll:
SvaraRaderahttp://brosocken.blogspot.com/2010/09/gubbens-diktanalys-del-iv.html
@Godsägaren: Ja, nu har jag iofs inte läst något annat av Golding, heller inte någon biografica om honom. Men jag tycker att din analys känns lite krystad. Om inte annat så tycker jag att en samhällspolitisk analys (även om min inte är särskilt djuplodande) är mer intressant än en som bygger på temat "ojojoj vad män och kvinnor är olika". But then again, din analys kanske är ironisk. Vad vet jag.
SvaraRaderaOkej, my mistake. Varför gå i clinch med ett huoristiskt inlägg? Jag vissst inte vad Bro Socken var för blogg. Nu vet jag bättre. Jag lyfter på hatten för att du lyvkades fånga mig i fällan, Godsägaren.
SvaraRaderaÅh Magnus! Förlåt, men det här blev ju bättre än väntat. Bro socken är min andra blogg (som ingen gillar) och jag kunde inte låta bli. Ha en fortsatt bra dag! /Martin på IB
SvaraRadera@Martin: Så det är du som är Giodsägarn ;) Din analys av Flugornas herre var alltför excentrisk för att vara sann. Som du märkte gick jag igång direkt :) Kul blogg, förresten.
SvaraRadera