Sunset park av Paul Auster

Så snart Paul Auster ger ut något nytt brukar jag vara snabb med att köpa och läsa. Karl'n är ju extremt produktiv. De senaste åren har han släppt en ny roman per år. Ibland är det nästan så, att jag inte riktigt hinner bygga upp ett nytt Auster-sug efter senaste boken innan han släpper ifrån sig något nytt. Den här gången var det så. När Sunset park kom ut i höstas var jag inte sugen på att läsa Auster än. Men nu var jag det.

Miles Heller lever mer eller mindre gömd från sin familj efter en händelse några år tidigare. En dag träffar han sitt livs kärlek, men saker och ting vill sig inte bättre än att han tvingas fly ännu en gång. Denna gång tillbaka till New York där hans familj finns. Miles flyttar in i ett övergivet hus i stadsdelen Sunset park tillsammans med några andra människor och deras respektive öden påverkar varandra på flera sätt. Vi får också följa Miles föräldrar och vi får inblick i deras syn på Miles och hans försvinnande.

I vanlig ordning hos Auster får vi följa ett antal människor vars vägar korsas och i vanlig ordning spelar slumpen en inte obetydlig roll i händelseutvecklingen. Jag tyckte om Sunset park, även om den kanske inte hör till Austers bästa (dit räknar jag bl.a. New York-trilogin, Leviathan och Invisible). Det blir en fyra.