Hej Bullen, jag har ett problem. Jag kan ibland se fram emot en helt ledig dag, en gräsänklingskväll eller en lång tågresa långt innan. För då ska jag ägna mig åt helt hämningslös läsning. Då ska jag beta av den där växande högen bredvid sängen. Men när tillfälet i fråga infinner sig har jag svårt att slappna av och verkligen ägna tiden åt läsning. Under en sådan kväll/dag/tågresa längtar jag till böckerna så snart jag inte läser, men så efter en stund med näsan i en bok känner jag en rastlöshet och en gnagande känsla av att jag borde göra något rikigt i stället för att ligga här. Precis som om jag hade ägnat tiden åt att slökolla på tv eller spela angry birds på min telefon. Jag kan inte rikigt förstå varifrån denna känsla kommer. Jag älskar ju att läsa och tycker inte alls att en kväll med näsan i en bok är bortkastad tid, men när jag väl har chansen, ja, då kan jag inte hitta ron.
Är det någon som känner igen sig i brevskrivarens problem?
Ja just det, som vanligt är det inte killen på bloggen som har skivit brevet. Eller?
Oh, ja, stor igenkänning. man spankulerar runt mellan kapitlen och funderar på vad jag glömt att jag också måste hinna med. Plus att jag ju knappast hinner beta av högen på några få futtiga timmar. jag kan få svårt att finna läsron för att jag blir stressad av allt jag vill läsa. Nästan som när man pluggade och inte kunde läsa skönlitteratur för att jag fick dåligt samvete och blev stressad av al kurslitteratur jag borde läsa.
SvaraRaderaHaha, känner igen mig precis!
SvaraRaderaJag känner också igen mig, har dock inga bra tips att ge...önskar mig tips själv!
SvaraRaderaSkönt att jag, eller jag menar, brevskrivaren, inte är ensam.
SvaraRaderaVad skönt att det inte bara är jag som är knäpp.
SvaraRaderaStress. Det är stress helt enkelt, som gör det svårt att slappna av och släppa tillräckligt mycket för att tillåta sig själv att bara läsa, länge. Jag känner igen mig jättemycket. Tränar varje dag på att slappna av. /Therese
Fast hos mig är det inte bara stress. Jag kan vara hur avslappnad som helst. Det sitter ändå en liten ängel/djävul bakom örat och intalar mig att jag borde göra något vettigt i stället. Som om inte läsning vore vettigt nog!
SvaraRaderaJag känner också igen mig. Inte med att det inte känns viktigt, men att det kan i perioder vara svårt att få ro. Jag har det så nu. Tankarna far runt och det är svårt att få lugn och ro och koncentrera sig på boken, och bara boken.
SvaraRadera