Jag var först småsugen på den här boken, men när pocketutgåvan kom till den bokhandel där jag jobbar några dagar för jul blev jag riktigt sugen tack vare det snygga omslaget, helt annorlunda det på den inbundna.
Sorgesång för Easterly är en alldeles utmärkt novellsamling. Jag brukar vara lite skeptisk till novellsamlingar. Precis när man börjar lära känna karaktärerna och komma in i berättelsen tar den slut och man ska kastas in i en ny novell. Men den här boken gillade jag. Det är något med Gappahs sätt att berätta som jag inte riktigt kan sätta fingret på, men som jag verkligen gillar. Novellerna skildrar en mängd olika människor: en politikeränka en ung kvinna, en gammal dansmästare m.fl. Allt med Mugabes Zimbabwe som fond.
Som sagt, jag gillade det här, det blir en fyra.
Åh, den där har jag velat läsa sedan den kom ut, men har inte riktigt kommit mig för. Kan du inte berätta lite mer om vad som var bra? Språket, karaktärerna, historierna?
SvaraRadera