tisdag 9 november 2010

Bokrecension: Igelkottens elegans av Muriel Barbery

Jag har precis avslutat läsningen av Igelkottens elegans av Muriel Barbery och jag är inte imponerad. Jag fattar inte riktigt grejen, den har ju hajpats så mycket och toppar många säljlistor. Fast samtidigt fattar jag nog ändå varför folk gillar den.

Jag kan föreställa mig hur det gick till när Muriel Barbery skulle koka ihop plotten till Igelkottens elegans. Hon gned sina geniknölar för att komma på vilka ingredienser som behövs för att få till en succéroman.

Boken måste utspela sig i Paris. I princip kan man ta vilken skit som helst och stoppa in i en fransk kontext, allrahelst i Paris, så går det hem. Släng in några franska excentriker i rollistan.

Paulo Coelho säljer ju som smör. Om jag slänger in en massa kvasifilosofiska lättköpta livsvisdomar så ska nog folk köpa.

Så där, nu borde jag vara hemma, tänker Barbery. Nu kan jag bara vänta på att kulorna ska rulla in. Och visst funkade det. Boken har sålt som smör.

Bokens huvudpersoner är två: den femtiofyraåriga portvakterskan Reneé och den tolvåriga överintelligenta flickan Paloma. I princip hela boken utspelar sig i det hus i Paris där Reneé jobbar som portvakt. Paloma är en av de boende i huset och i övrigt befolkas huset av en samling överklassfolk. En dag flyttar en äldre japansk man in i huset och detta förändrar tillvaron radikalt för både Reneé och Paloma.

I princip alla karaktärer i boken är stereotyper (den värsta är den japanske mannen, han är lite som den excentriske engelsmannen i Sällskapsresan 2) och flera av dem gör saker som ska uppfattas som oväntade och jag antar att jag som läsare ska tänka: oj då, den där personen var inte alls som jag trodde! Men jag köper det inte.

Nej jag köper det inte alls. Den här boken får bara en tvåa i betyg. Det som räddar den från att få en etta är att delar av den faktiskt är helt okej när man är på det okritiska humöret.


6 kommentarer:

  1. Jag håller precis på och läser de sista femtio sidorna i boken, så det var kul att läsa din recension. Jag håller helt med dig om stereotyper, det är så tydligt. Själv är jag väldigt svag för just Paris, så den biten faller jag för som en fura. Men jag tycker att boken bygger upp vissa förväntningar på hur historien kommer att utveckla sig, och för min del blir slutet (som jag alltså inte läst än) avgörande för min uppfattning om romanen. Inte så att förväntningarna behöver uppfyllas, men en snygg, eventuellt oväntad, avslutning skulle sitta fint. Tycker du slutet är okej? /Therese

    SvaraRadera
  2. Slutet är helt ok, rätt oväntat faktiskt. Men det ändrade inte min uppfattning om boken.

    SvaraRadera
  3. Ja, jag får läsa ut den ikväll. Sen funderar jag en del över vilka arbetsuppgifter en portvakt egentligen har? Det måste gå att googla, eller? ;) /Therese

    SvaraRadera
  4. Och titeln, titeln! Jag avstår från att läsa den här extra gärna efter din recension så jag begriper inte det här med igelkottar och elegans, vad är up med det? För en oinsatt ter det sig som en tungrodd och direkt löjlig titel. Men man kommer ihåg den, kanske satte Barbery ett litet "check" efter det också när hon kokade ihop framgångsreceptet?

    SvaraRadera
  5. @Therese: Ska bli intressant att höra vad du tycker när du är klar med boken.

    @Sophie: titeln får sin förklaring i boken, men jag kan hålla med om att den låter lite märklig.

    SvaraRadera
  6. Och jag älskade den här boken. Den gjorde mig lugn och harmonisk bara av att läsa:-)

    SvaraRadera