Bokrecension: Människor helt utan betydelse av Johan Kling

Jag har blandade känslor inför den här boken. Å ena sidan tyckte jag att den var lite seg, på gränsen till tråkig. Å andra sidan fanns det i boken en stämning av melankoli som jag gillade. En känsla som inte rikigt vill släppa. Jag tror att jag om ett år inte kommer att komma ihåg någonting av den här boken, annat än denna stämning. Det är en aspekt av läsning jag verkligen gillar.

Människor helt utan betydelse handlar om en kille - Magnus - som går omkring på Stockholms gator under en varm julidag 1998. Han jobbar som frilans inom mediebranschen och han har minst sagt lite svårt att få jobb. Medan han strosar runt på gatorna och möter bekanta han egentligen helst vill slippa möta, tänker han på sin flickvän Josefin. Han älskar henne mycket, men befarar att hon inte hyser samma känslor, kanske rentav är otrogen. Det låter banalt, men det är väldigt fint skildrat och man fattar mer och mer tycke för bokens huvudperson för varje sida man läser. Av någon anledning berördes jag väldig mycket av bokens sista sidor och när sista meningen var avslutat hade jag en klump i halsen.

Titeln syftar, skulle jag tro, på alla människor som figurerar i boken, förutom Josefin. Trevliga som otrevliga har de ingen inverkan på Magnus, annat än att han mer och mer går in i sig själv och tänker på sin flickvän.

Boken ska nog helst streckläsas. Den är bara drygt 160 sidor och det är inte alltför mycket text på varje sida, så det är verkligen görbart.