Bokrecension - Boktjuven av Markus Zusak

I paketet från min hemlige bokvän fanns bl.a. Boktjuven av australiensaren Markus Zusak. Boken handlar om flickan Liesel Meminger som hamnar hos fosterföraldrar i en förstad till München strax för Andra världskrigets utbrott. Liesel är närmast besatt av böcker och hon stjäl då och då en bok. Liesels far är en passiv motståndare mot nazisterna och det krånglar till familjens tillvaro på flera sätt. Det hela är i flera avseenden en intressant inblick i vanliga människors liv i krigets Nazityskland.

Jag är lite kluven till boken. På minuskontot hamnar framförallt två saker. Det ena är det här med de ständiga framåtsyftningarna (som jag skrivit en inlägg om tidigare). De förstör mer än de ger anser jag och jag fattar inte syftet med dem. Det andra mindra bra med boken har att göra med det att Zusak har valt att göra Döden till berättarröst. Jag måste säga att jag tycker det blir lite krystat och texten avbryts stup i kvarten av mer eller mindre omotiverade uppräkningar av "fakta", ordförklaringar och annat. Flödet försvinner och man få en känsla av att författaren snarare vänder sig till ungdomar eller barn med sin text.

På plussidan finns dock det faktum att handlingen är både fascinerande och gripande och språket är i många avseenden väldigt vackert. Den här recensionen blir inte längre än så. Det finns inte så mycket mer att säga. Boktjuven är en vacker historia, men inte mycket mer än så. Den har, i mitt tycke, inga andra bottnar som kan analyseras. Den får dock en fyra i betyg. Det var bra underhållning.