Folk har ju snackat om Margaret Atwood och jag jag tänkte att jag borde väl ta och läsa något av henne. Sagt och gjort, det blev Kattöga. Boken handlar om den (typ) femtioåriga konstnären Elaine Risley som reser tillbaka till den stad hon växt upp, studerat och skaffat familj i (Toronto), men sedan flytt efter ett krackelerat förhållande, för en retrospektiv utställning. Väl i Toronto börjar hon rekapitulera sitt liv och nyckeln till hur detta utvecklat sig finns i hennes barndoms plågoande och sedermera bästa vän Cordelia.
Kattöga är en obarmhärtig skildring av hur hur den mänskliga ondskan kan gestalta sig i form av ett nioårigt barn och hur detta präglar den som utsätts för denna ondska. Jag mådde nästan lite dåligt av vissa delar av denna bok och huvudpersonen kommer aldrig helt till rätta med sina problem i uppväxten och hon försonas egentligen aldrig med sin plågoande, trots att de senare kommer att bli nära vänner. Hon förtränger helt enkelt sina upplevelser för att kunna fortsätta leva.
Boken är dock inte helt igenom mörk, den har sina ljuspunkter. Men mörk eller inte, så gillade jag den. Det blir en fyra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar