måndag 31 maj 2010

Måndag...

Det är segt på jobbet idag. Jag piggar upp mig själv med en hysteriskt kul seriestripp från Hark! A Vagrant.

Likriktning i media, eller?

Visst är det lite tråkigt att det är ungefär samma böcker och författare som uppmärksammas i alla medier? Nu är visserligen t.ex. John Ajvide Lindkvist en av de största (i betydelsen mest säljande) svenska författarna just nu, men någon måtta får det väl vara. Under dagarna kring släppet av hans senaste bok Lilla stjärna fanns det både recensioner av boken och intervjuer med författaren i alla större tidningar, i Babel på SVT och i radio. Även tidskriften ViLÄSER hade ett stort reportage om nämnde författare. Att sedan hälften av alla bokbloggar (inklusive denna) hade recensioner av Lilla stjärna under denna tid hör inte rikigt hit, bokbloggarna gör ju inga kommersiella hänsynstaganden (eller?). Det finns fler exempel på böcker som välsignats med denna uppmärksamhetsflod under våren (t.ex. Båten av Nam Le, Främlingen i huset av Sarah Waters och Valda verk av T.S. Spivet av Reif Larsen) och senast i raden är Vänner för livet av Per Hagman.

Frågan är vilka faktorer som styr detta fenomen mest. Jag kan se iaf tre förklaringar: förlagen bestämmer vilka böcker som ska marknadsföras extra mycket och detta styr vad medierna tar upp; viljan att sälja lösnummer/öka prenumerationssiffrorna/öka tittarsiffrorna styr mediernas val av böcker att lyfta fram; det är helt enkelt så att de böcker som är "bäst" och därför förtjänar mest uppmärksamhet också får det. Man kan rikta synpunkter mot all dessa förklaringar, men kanske är sanningen en kombination mellan dem. Vad tror du?

Om man verkligen gick till botten med detta och undersökte vilka böcker/förfatare som får uppmärksamhet i medierna under en månad är det inte säkert att bilden skulle bli så tydlig som jag målat upp det ovan. Det faktum att jag intresserar mig för vissa böcker och författare gör ju att jag tenderar att lägga märke till om de tas upp i medierna. Om jag inte hade varit ett dugg intresserrad av Ajvide Lindkvist är det inte säkert att jag hade upplevt det som att alla tidningar, tv-program, radioprogram och bloggar recenserade och intervjuade honom.

Länktips

Jag har haft lite torka här på bloggen de senaste dagarna. Det beror dels på att jag inte har hunnit läsa så jättemycket och dels på att jag helt enkelt har saknat inspiration. Igår kväll fick jag dock tummen ur och läste ut två böcker: Judar på vandring av Joseph Roth och The Discomfort Zone av Jonathan Franzen. recensioner kommer inom kort. I väntan på detta kanske jag kan fresta med tre läskande länkar.

Bloggtorka

onsdag 26 maj 2010

Diskussion om recensionsexemplar

Det pågår just nu en liten diskussion på Bokbabbel om huruvida man nämner i en recension om boken är ett recensionexemplar man fått från förlaget. Jag är inte helt klar på hur jag tänker kring detta, jag har inte fått mer två rec.ex ännu (min blogg är ganska nystartad). Men jag tror att jag resonerar så här:

Jag nämner inte hur jag fått tag på boken. Jag tycker att det är oväsentlig information för den som läser recensionen. Jag kan inte se varför man skulle nämna det. För att tacka förlaget som skickat? De skickar ju inte av välgörenhet utan för att de räknar med att sälja mer pga av mer uppmärksamhet och positiva recensioner. Och i det sammanhanget kanske det till och med är att göra förlaget en björntjänst om man nämner att boken är ett rec.ex. Iaf jag skulle nog ta en positiv recension med en nypa salt om det står att det är ett rec.ex. Kanske vill recensenten bara smöra för att kunna få fler gratisböcker? (Om inte annat omedvetet) En annan fråga i det här sammanhanget är ju huruvida man ska känna sig tvingad att recensera en bok man fått som rec.ex. och om detta måste ske inom en viss tidsrymd. Jag tycker nog att det är upp till förlaget att avgöra om de vill ta risken att skicka böcker till någon som kanske bara är intresserad av gratis hyllvärmare. Om de ofta skickar böcker till en bloggare kan de ju följa upp för att se om vederbörande bloggar om dem, om så inte görs är det väl bara att sluta skicka till henne/honom. Personligen tänker jag att om man har bett om en bok, så får man minsann anstränga sig att både läsa och recensera den, men om man har fått böcker på förlagets initiativ så får de skylla sig själva om boken inte recenseras.

tisdag 25 maj 2010

Bokrecension: Och solen har sin gång av Ernest Hemingway

Ja, vad ska man säga? Nu har jag läst min första Hemingway, men säkert inte min sista. Den här recensionen har dock ett initialt problem - jag lyssnade på boken. Jag är kluven till ljudböcker, men en sak är klar, det är svårt att göra boken till sin egen på samma sätt när man hör någon annan läsa upp den. Det här var en väldigt bra uppläsning (på engelska i den jag länkar till nedan, det handlar inte om det, utan snarare om att det personliga filter texten passerar genom när man läser blir lite satt ur spel när någon annan läser. Nåväl. Och Solen har sin gång handlar om en samling människor i mellankrigstidens Paris och Spanien. Berättaren är en amerikansk journalist, Jake, som bor och verkar i Paris. Tillsammans med sin vän Bill åker han ner till norra Spanien för att fiska och kolla på tjurfäktning. Egentligen handlar inte boken om så mycket. Man får mest följa Jake och Bill och deras vänner när de dricker vin, snackar, bråkar, reser, kollar på tjurfäktning m.m.


Jag gillade boken. Språket är klart och enkelt, rentav vackert och det vilar en ganska melankolisk stämning över det hela. Jag kan dock inte känna att den ger upphov till ett tankearbete som kan resultera i någon djupare analys här i denna recension. Jag nöjer mig helt enkelt så och ger boken en trea. (Omslaget på bilden kommer från den upplaga jag har hemma i hyllan.)

måndag 24 maj 2010

Bokrecension: När man skjuter arbetare... av Kerstin Thorvall

Egentligen är jag inte så mycket för BOATS (Based On A True Story). Heller inte av svenska eländesskildringar. Jag tror därför inte att jag självmant hade valt att läsa Kerstin Thorvalls När man skjuter arbetare... om jag vetat bakgrunden till den. Men eftersom jag 1: inte kände till bakgrunden och 2: fick den i min läshög genom den bokcirkel jag är med i, så har jag nu läst den. Och tur var väl det.

Boken är en roman, men bygger på författarens mammas öde. Bokens huvudperson, Hilma, luras in i ett äktenskap med en man som visar sig vara sinnessjuk och som, enligt dåtidens lagar egentligen inte får gifta sig. Hennes liv utvecklar sig i en allt annat än trevlig riktning. Hon blir brutalt våldtagen på sin bröllopsnatt och detta lämnar självklart djupa spår. Det visar sig att mannens familj (han är prästson) har känt till sonens sjukdom hela tiden. Han har varit förlovad två gånger tidigare, men förlovningarna har brutits när kvinnorna har förstått hur det ligger till. Hilma inser inte förränn det är försent.

Boken är en tragisk skildring av ett människoöde, men också en intressant samhällskildring. Boken utspelar sig på 1920- och 1930-talen och detta i flera miljöer: Hilmas förädrahem i Norrland, ett hem präglat av sträng kristendom och hårt arbete, mannens hemmiljö på en prästgård i Sörmland, parets gemensamma hem, först i Eskilsttuna och sedan i Sollefteå. Thorvall lyfter fram flera intressanta saker: Hilmas mammas kommentar angående det faktum att kvinnor precis har fått rösträtt (1922), hon förstår inte vad det ska vara bra för, hon kan inte tänka sig ett fruntimmer som inte röstar som sin man; Hilmas syn på de rikas vurmande för arbetarnas rättigheter, att varför ska de ingjuta upprorstämning och oro i de gudsfruktiga arbetare som arbetar hårt utan att klaga; det faktum att det är Hilma som blir steriliserad när det är mannen som är sjuk. Detta sistnämnda var en av många saker som fick mig att bli arg när jag läste boken. Arg och frustrerad. Det är alltså knappast en bok som lämnar en oberörd.

Thorvall är något av en mästare med språket. Grundperspektivet i boken är Hilmas, men genom att göra små subtila förändringar i språkdräkten skiftar hon perspektiv från svärdmoderns till Hilmas mamma till den lilla dotterns. Detta utan att det känns konstlat.

Jag märker att det låter som att jag verkligen gillade boken. Jag tyckte att den var bra, men inte grym. Det blir tyvärr bara en trea. Den kändes ibland lite långrandig, men fram för allt handlar det om magkänsla. Jag låter min maglänsla styra vad jag ger en bok för betyg och den här gav tyvärr inte den rätta känslan, trots att den borde ge ett högre betyg så att säga på pappret.

Vad är grejen med heraldik?

Av en händelse snubblade jag över Riksarkivets sida med information om nya heraldiska vapen. Här finns bl.a. Viktoria och Daniels monogram och Polisflygets vapen. Vad är grejen med detta? Det finns väl människor som tycker att det här är kul, men är det här verkligen något som staten ska ägna sig åt? På sajten skriver de själva att "med ett heraldiskt vapen är det möjligt att profilera sig i bild på ett sätt som härstammar från medeltiden" . Och här någonstans är min poäng. Det känns väldigt gammeldags, rentav medeltida, med dessa heraldiska vapen men tillhörande regler för använding. Kan man inte bara ha en modern logga? Om någon som läser detta har bra argument för heraldikens existensberättigande får ni gärna kommentera, det skulle vara intressant.

Viktoria och Daniel har fått ett eget monogram. Ett bra sätt att använda skattepengar eller en förlegad medeltidstradition?

lördag 22 maj 2010

Bokrecension: Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist


Jag tyckte att Låt den rätte komma in var bra. Jag tyckte Människohamn var riktigt bra (Hanteringen av odöda tyckte jag däremot var medioker så den lämnar jag därhän). Nu har jag precis läst ut Lilla Stjärna och jag hade förväntat mig mer. Knappast mer blod, det har boken nog av, men av skräck. Jag tyckte helt enkelt inte att den var särskilt läskig. I Låt den rätte komma in finns en gotisk stämning som märkligt nog både gifter sig med och kontrasterar mot vardagsrealismen boken. I Människohamn finns en subtil spökstämning som närmast lilkar den som Selma Lagerlöf lyckades frambringa i böcker som Löwenskiöldska ringen och Herr Arnes penningar. (Inte helt opassande fick också Ajvide Lindqvist Selma Lagerlöfs litterturpris 2008.) I Lilla stjärna använder sig Ajvide Lindqvist av splattermotivet som skräckelement. Men jag tycker inte att det funkar. Det blir aldrig läskigt, mest äckligt. Det hela känns snarast som effektsökeri. Den andra sida av Lindqvist författarskap - skildringarna av människor i utanförskap och och de träffsäkra vardagsskildringarna - finns däremot och är det som gör att läsupplevelsen ändå blir helt ok.

Vad Lilla Stjärna handlar om tänker jag inte skriva om så mycket. Det finns gott om andra bloggar som recenserat den här boken (t.ex. här, här, här, här och här). Plus diverse dagstidningar (här och här). Två tjejer växer upp under olika förhållanden, båda i Norrtäljetrakten. Den ena hittas i en plastpåse i skogen och växer upp isolderad i en källare. Den andra har en mer normal uppväxt i en vanlig villafamilj. De båda hittar varandra och det helar slutar blodigt. Som jag skriver ovan, så håller inte boken som skräckbok. Jag personligen är inte heller inte jätteförtjust i svensk vardagsrealism. Det som gjorde att jag ändå läste hela boken med bibehållet intresse var en färväntan på vad som skulle hända sedan. Jag väntade helt enkelt på att det skulle bli läskigt. Jag fick dock vänta förgäves. Det som blir bara blodigt, fånigt och plumpt. Lilla stjärna bara en 3:a av mig. Jag tror dock att jag kommer kasta mig över nästa bok av Ajvide Lindqvist med samma förväntan som inför denna. Med tidigare böcker (i synnerhet Människohamn) har han visat att han kan bättre än så här. Mycket bättre.

torsdag 20 maj 2010

En frustrerande och fantastisk paradox

Är det inte frustrerande att ju fler böcker man läser, desto fler läggs till listan över böcker man vill läsa? Inte för att det handlar om att "läsa klart" och det är ju underbart att hela tiden komma på nya böcker att läsa. Men ibland känns det som att jag ständigt går med en stresskänsla någonstans i bakhuvudet. En stress över att det finns som många fantastiska böcker att läsa och så lite tid. Det finns en paradox i att ju fler böcker jag läser desto påtagligare blir känslan av att ha så många böcker olästa. Det är lite grand som när Sokrates uppsökte Oraklet i Delphi för att få svar på frågan vem som var den visaste människan. Svaret var att det är hon som inser att hon ingenting vet.

onsdag 19 maj 2010

Tillfälle att fynda

För den som vill fynda böcker finns ett tillfälle söndag 30 maj då Återvinningsfesten vid Hornstull anordnas för sjätte året i rad.

Lagerlöf till Lööf

I år går Selma Lagerlöfs litteraturpris till Jan Lööf. Välförtjänt tycker jag. Hurra för honom!

måndag 17 maj 2010

Jag köpte en Franzen

Jag skrev ju tidigare att jag var nyfiken på Jonathan Franzen. I lördags natt hamnade jag visst på adlibris.se igen. Det blev hans senaste, The Discomfort zone. Verkar var någon sorts självbiografi. Det ska bli kul att läsa denna. Och vilket snyggt omslag sen! Me like.

Kul listor

Jag hittade de här listorna på bloggen Storyteller. Jag orkade inte kolla igenom hela listorna, de är alltför långa. Men jag sorterade svensk respektive utländsk skönlitteratur på poäng och kollade igenom de 100 översta i varje lista. Från listan över svenska literatur har jag läst 36 böcker och på den utländska listan 37 (här har jag gett en halv poäng till böcker jag läst delar av). Helt ok resultat ändå.

tisdag 11 maj 2010

Jonathan Franzen, kan det vara något?

När jag lekte lite med Litterature map häromdagen insåg jag att jag skulle vilja läsa något av Jonathan Franzen. Är det någon som har läst något av honom och kan tipsa?

måndag 10 maj 2010

Bokrecension: Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay


Jag fick den här boken av min hemliga bokvän. Jag gillade den verkligen, men tyvärr är det nog ingen bok jag hade valt i bokhandeln om jag inte visste något om den. Den har visserligen ett snyggt omslag, men jag hade nog tänkt att när man väljer röd/rosa som färg och en snirklig skrivstil som typsnitt på omslaget vill man skicka vissa signaler om bokens innehåll. Man vill locka till sig en speciell målgrupp. Och jag känner att jag (man, drygt 30 år) inte tillhör den gruppen. Jag vill tro att det inte finns typisk “kvinnlig” eller “manlig” litteratur. Jag tror snarare att det är hur en bok förpackas och marknadsförs som styr de presumtivas läsarnas förväntningar åt det hållet att de får för sig att en bok inte skulle passa deras könstillhörighet. Därför tycker jag att det är synd när man formger en bok på det här sättet eller det här sättet. Nu är inte Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay något direkt praktexempel på detta, men det finns en tendens. Få å andra sidan. Hur man än formger en bok, kommer den att appellera till en viss grupp. Det är nog omöjligt att göra ett helt "neutralt" omslag.

Nu till recensionens ämne. Boken berättar två historier. Till en början parallellt, med var annat kapitel, men sedan vävs de in i varandra. Bokens ena berättelse utspelar sig i Paris 1942. Huvudpersonen är en judisk flicka - Sarah - som förs bort tillsammans med sin familj för att hamna i ett läger några mil söder om staden. Bakgrunden är en verklig historisk händelse. Den franska Vichyregimen spärrade i juli 1942 in tusentals judar i en cykelarena i centrala Paris. Detta har kommit att kallas Vel’ d’Hiv-razzian efter cykelarenans namn. Dessa skickades sedan till Auschwitz för att aldrig återvända.

Den andra berättelsen handlar om den amerikansk-franska journalisten Julia Jarmond som 2002 får i uppdrag av den tidning hon jobbar på att skriva ett reportage om Vel’ d’Hiv-razzian. Under arbetet med detta får flickan Sarahs öde en stor betydelse för Julias eget liv.

Den här boken är bra, jag gillade den. Den är tragisk, djupt tragisk. Och den är faktiskt folkbildande. Vid ett flertal tillfällen återkoms det i boken till hur lite dagens fransmän känner till om Vel’ d’Hiv-razzian. Och jag hade faktiskt heller aldrig hört talas om den, och då anser jag mig ändå kunna hyfsat mycket historia. Något som aldrig tas upp är dock hur de franska poliserna som genomförde alla arresteringar och såg till att judarna skickades till nazisternas läger tänkte. Man får bara de arresterades perspektiv. Vilket visserligen är nog så intressant. Faktum är att denna frånvaro av vinkel kommenteras i boken på ett meta-vis. När Julia har skrivit klart sin artikel får hon kritik av sin chef för just denna avsaknad.

Om jag ska lyfta fram något negativt med boken så är det isf att författaren ibland tenderar att underskatta läsarens förmåga att kunna räkna ut saker. Vi ett flertal tillfället märker man att hon i slutet av ett kapitel bygger upp för att avslöja något och tanken är nog att läsaren ska haja till och tänka att shit, var det så det hängde samman. Problemet är bara att det har man redan fattat. Det förstör dock inte så mycket, boken är fortvarande bra och man känner sig inte fördummad. Det blir en fyra i betyg. Tack, min hemlige bokvän, för en riktigt bra läsupplevelse.

Litterature map

Hittade Littarature map hos Holly Hock. Kul grej! Och användbart, eller? Jag sökte på en av mina absoluta favoriter, Jonathan Safran Foer. Av de nio författare som hamnade närmast i kartan har jag läst (och mer eller mindre gillat) sex. Om man gör en sökning på en annan av mina favoritförfattare, Paul Auster, så hittar jag Salman Rushdie och Haruki Murakami alldeles intill – ytterligare två favoriter. Det här kanske kan funka för att upptäcka nya författare.

Grillad Salming

Den ärrade machomannen Börje Salming ger ut en kokbok. Och, ja det är såklart, den handlar om att grilla. Vad annars? Det är nästan för förutsägbart.

Djävulsbibeln av Richard Dübell

Kan det här vara något? Spännande och fascinerande eller tradig Dan-Brown-wannabe? Någon som läst? (Högt frågeteckensindex i det här inlägget)

torsdag 6 maj 2010

Tjoho!

Jag vann! Solen skiner, lunchindiern hade hottat sin meny och nu detta. Var ska detta sluta? Jag tackar och bockar. Jag måste fundera ut en egen tävling för att fira detta.

Det här måste vara ett skämt!

The Road av Cormac McCarthy har prytts med en mängd olika omslag. De flesta passar den mörka berättelsen väl.

Men det här! Det måste vara ett skämt. Omslaget är inte bara erbarmligt fult, det är också märkligt med tanke på bokens handling. Vilka köpare vill man locka med det här?

onsdag 5 maj 2010

Ett delikat dilemma

Jag har ett litet dilemma. Ofta kommer det ut nya böcker som jag väldigt gärna vill läsa. Just nu på bokhandlarnas nyhetshylla finns t.ex. Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist, Dirty Havanna av Pedro Juan Gutiérrez och Google-koden av Andreas Ekström. De är nysläpp, så därför är de inbundna, men jag vill ha pocket. Inte främst därför att det är billigare, utan för att jag oftast läser på tunnelbanan eller på rygg i sängen och då är inbundna böcker otympliga. Och av någon anledning tilltalas jag mycket mer av pocketböcker rent fysiskt.

Den andra sidan av mitt dilemma är att jag, om en bok blir rosad och populär, ofta har svårt att verkligen gilla den. Inte för att jag måste tycka tvärtemot alla andra, utan bara därför att jag har svårt att göra boken till min egen när jag redan har hört en massa andra uppfattningar om den. Detta lämnar mig med två alternativ: att köpa boken i inbunden form trots dess otympliga och ofta ocharmiga form, eller att vänta tills den kommit i pocket och riskera att få min läsupplevelse förstörd av för mycket förväntningar. Om det är en engelskskrivande författare kan jag komma runt problemet genom att köpa den i pocket på engelska (böcker blir ju i regel inte ordentligt uppmärksammande i svenska medier förrän de kommit på svenska). Är det någon som känner igen sig?

tisdag 4 maj 2010

Bokrecension: Tre apor av Stephan Mendel-Enk

När jag var mitt upp i läsandet av Nina Solomins ok, amen, läste jag en recension i DN av Stephan Mendel-Enks Tre apor. Det hade inte kunnat komma lägligare, jag var så att säga inställd på judisk litteratur.

Tre apors huvudperson är den judiske pojken Jakob som bor i Göteborg med sin familj. Strax efter hans Bar mitzva skiljer sig hans föräldrar och detta blir inledningen på en serie händelser i släkten. Boken är både rolig och djupt tragisk.

På ett plan är detta berättelsen om en judisk pojke på väg in i vuxenlivet och en släkts öden och äventyr. Men på ett annat plan berättar Mendel-Enk om diasporajudarnas situation i ett annars sekulariserat samhälle. Ur det här perspektivet är boken intressant. Jag har läst många skildringar av judiskt liv, ofta i sekulariserade samhällen, men aldrig tidigare i en svensk, sen 1900-talmiljö. Här väcks frågor som hur koscher korv med bröd är eller om det är lämpligast att kasta jordnötter eller Dumleklubbor på pojkarna vid en Bar mitzva.

Boken är skriven med värme och kärlek och man fattar tycke för de flesta personer i boken. Det finns dock ett problem i mitt tycke. Kronologin är lite hoppig och det blir därför lite svårt att hålla fokus uppe. Det är synd, boken är i övrigt väldigt bra. Detta gör att jag bara ger boken en fyra.

En lista från BBC

Den här hittade jag hos Ett hem utan böcker:

"BBC believes most people will have only read 6 of the 100 books here. How do your reading habits stack up? Look at the list and put an ‘x’ after those you have read."

1 Pride and Prejudice - Jane Austen X
2 The Lord of the Rings - J. R. R. Tolkien X
3 Jane Eyre - Charlotte Bronte
4 Harry Potter series - J. K. Rowling
5 To Kill a Mockingbird - Harper Lee X
6 The Bible X (inte hela, men en hel del av den.)
7 Wuthering Heights - Emily Bronte
8 Nineteen Eighty Four - George Orwell X
9 His Dark Materials - Philip Pullman
10 Great Expectations - Charles Dickens

11 Little Women - Louisa M. Alcott
12 Tess of the D’Urbervilles - Thomas Hardy
13 Catch 22 - Joseph Heller X
14 Complete Works of Shakespeare X (inte allt, men en hel del)
15 Rebecca - Daphne Du Maurier
16 The Hobbit - J. R. R. Tolkien X
17 Birdsong - Sebastian Faulk
18 Catcher in the Rye - J. D. Salinger X
19 The Time Traveler’s Wife - Audrey Niffenegger
20 Middlemarch - George Eliot

21 Gone With The Wind - Margaret Mitchell
22 The Great Gatsby - F. Scott Fitzgerald
23 Bleak House - Charles Dickens
24 War and Peace - Leo Tolstoy X
25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy - Douglas Adams X
26 Brideshead Revisited - Evelyn Waugh
27 Crime and Punishment - Fyodor Dostoyevsky X
28 Grapes of Wrath - John Steinbeck
29 Alice in Wonderland - Lewis Carroll
30 The Wind in the Willows - Kenneth Grahame

31 Anna Karenina - Leo Tolstoy X
32 David Copperfield - Charles Dickens
33 Chronicles of Narnia - C. S. Lewis X
34 Emma - Jane Austen
35 Persuasion - Jane Austen
36 The Lion, The Witch and The Wardrobe - C. S. Lewis X
37 The Kite Runner - Khaled Hossein X
38 Captain Corelli’s Mandolin - Louis De Bernieres
39 Memoirs of a Geisha - Arthur Golden
40 Winnie the Pooh - A. A. Milne X

41 Animal Farm - George Orwell X
42 The Da Vinci Code - Dan Brown
43 One Hundred Years of Solitude - Gabriel Garcia Marquez X
44 A Prayer for Owen Meaney - John Irving
45 The Woman in White - Wilkie Collins
46 Anne of Green Gables - L. M. Montgomery
47 Far From The Madding Crowd - Thomas Hardy
48 The Handmaid’s Tale - Margaret Atwood
49 Lord of the Flies - William Golding
50 Atonement - Ian McEwan X

51 Life of Pi - Yann Martel
52 Dune - Frank Herbert
53 Cold Comfort Farm - Stella Gibbons
54 Sense and Sensibility - Jane Austen X
55 A Suitable Boy - Vikram Seth
56 The Shadow of the Wind - Carlos Ruiz Zafon X
57 A Tale Of Two Cities - Charles Dickens
58 Brave New World - Aldous Huxley
59 The Curious Incident of the Dog in the Night-time - Mark Haddon X
60 Love In The Time Of Cholera - Gabriel Garcia Marquez

61 Of Mice and Men - John Steinbeck
62 Lolita - Vladimir Nabokov
63 The Secret History - Donna Tartt
64 The Lovely Bones - Alice Sebold
65 Count of Monte Cristo - Alexandre Dumas
66 On The Road - Jack Kerouac
67 Jude the Obscure - Thomas Hardy
68 Bridget Jones’s Diary - Helen Fielding
69 Midnight’s Children - Salman Rushdie X
70 Moby Dick - Herman Melville

71 Oliver Twist - Charles Dickens
72 Dracula - Bram Stoker
73 The Secret Garden - Frances Hodgson Burnett X
74 Notes From A Small Island - Bill Bryson
75 Ulysses - James Joyce X (bara delar av)
76 The Inferno – Dante X (bara delar av)
77 Swallows and Amazons - Arthur Ransome
78 Germinal - Emile Zola
79 Vanity Fair - William Makepeace Thackeray
80 Possession - A. S. Byatt

81 A Christmas Carol - Charles Dickens X
82 Cloud Atlas - David Mitchell
83 The Color Purple - Alice Walker
84 The Remains of the Day - Kazuo Ishiguro
85 Madame Bovary - Gustave Flaubert X
86 A Fine Balance - Rohinton Mistry
87 Charlotte’s Web - E. B. White
88 The Five People You Meet In Heaven - Mitch Albom
89 Adventures of Sherlock Holmes - Sir Arthur Conan Doyle
90 The Faraway Tree Collection - Enid Blyton

91 Heart of Darkness - Joseph Conrad
92 The Little Prince - Antoine De Saint-Exupery
93 The Wasp Factory - Iain Banks
94 Watership Down - Richard Adams
95 A Confederacy of Dunces - John Kennedy Toole
96 A Town Like Alice - Nevil Shute
97 The Three Musketeers - Alexandre Dumas X
98 Hamlet - William Shakespeare X
99 Charlie and the Chocolate Factory - Roald Dahl X
100 Les Miserables - Victor Hugo

OK, så jag kom upp 27 x plus 4 där jag inte läst hela. Om jag ger dessa sistnämnda ett halvt poäng var, så kommer jag upp i 29 av 100.

Utlottning av en Larsen

Jag är med i En bokcirkel för allas utlottning av Valda verk av T.S. Spivet av Reif Larsen. Varför? Jag har dreglat över den i bokhandeln. Det blev ingen pöl, inte ännu, men min tillfälliga bokköpsrestriktion är i fara. Jag får lite Jonathan Safran Foer-vibbar av den här boken och det räcker för att jag inte ska kunna sluta drägla över den varje gång jag är i en bokhandel. Så, En bokcirkel för alla, inte vill du väl (indiekt) bidra till att Reif Larsens bok blir fuktskadad i boklådorna? Nej, jag tänkte väl det. Det enklaste sättet att motverka detta är att låta mig vinna utlottningen.