tisdag 31 augusti 2010

Mitt exlibris ska bli en (typ) kändis

Jag skrev ju tidigare om att jag hade fått ett exlibris av min svägerska. Nu vill företaget som det köptes av använda det som exempel i sitt nyhetsbrev. Kul för mitt exlibris att bli kändis.

lördag 28 augusti 2010

Drygt 129 864 000 st kvar

Jag läser i DN idag att någon tjomme på Google har räknat ut att det har skrivits 129 864 880 böcker hittills i historien. Det innebär att det kommer bli lite småsvårt att hinna läsa alla innan man dör. Enligt min läsdagbok har jag läst lite knappt 500 böcker. Lägger man till alla barn- och ungdomsböcker jag läste innan jag började skriva läsdagbok kanske det bara är drygt 129 864 000 kvar. Men det är klart, jag behöver ju t.ex. inte läsa Världarnas krig, jag har ju sett filmen. Och inte heller Sagan om isfolket, den verkar inte så kul. Då kanske jag hinner.

torsdag 26 augusti 2010

Den nationella identiteten - vad är det?

Är inte rasism, främlingsfientlighet och ultranationalism något av det mest korkade som finns? Att bygga sin världsbild kring värnandet om den ”nationella identiteten”! Vad är den ”nationella identiteten” för något egentligen? Som jag ser det är den ett komplex av föreställningar och traditioner som skapar illusionen av att vi som bor inom samma politiska gränser har något gemensamt utöver att vi råkar bo i samma land. Den ”nationella identiteten” av idag är starkt influerad utifrån. Dels från alla människor som kommit hit från andra länder och dels genom den kulturella globalisering som bl.a. Hollywood är en generator av. Att mot bakgrund av detta hävda värnandet om den nationella identiteten som ett argument mot invandring är naturligtvis helt puckat. Vår ”svenska identitet” hade inte varit den samma om vi inte låtit människor från andra delar av världen påverka oss. Det finns knappast något ”ursvenskt” som inte går att härleda till något utländskt.

Ett annat vanligt argument bland de som vill åtstrama den svenska immigrationspolitiken är att den nuvarande politiken hotar vår välfärd. Att vi inte skulle ha råd. Jag tar det igen: att vi inte skulle ha råd. Vi? Ett av de rikaste länderna i världen? Skulle inte vi ha råd att hjälpa människor som flyr från krig, fattigdom och politiska förföljelser? Jag tycker att detta argument är befängt och enormt egoistiskt.

Vidare hävdas det ibland att en generös immigrationspolitik skulle dra hit en massa sociala turister. För det första så tror jag att dessa farhågor är starkt överdrivna. För det andra: om det nu är så att det kommer hit en och annan ”social turist” så nog dessa få till antalet i jämförelse med infödda svenskar som utnyttjar vårt bidragssystem.

Nåja. Jag ska inte skriva mer om detta nu. Det här är ju trots allt en bokblogg. Men det finns ingenting som gör mig så arg som främlingsfientlighet. Jag befarar att valspurten kommer ge mig anledning att återkomma till detta ämne.

Inledningstävlingen - nu med ledtrådar

Än är det fem inledningar kvar som inte har kopplats till någon bok och författare. Nu jag lagt till några ledtrådar.

onsdag 25 augusti 2010

A clash of giants

Jag ramlade över den här bilden någonstans på nätet


Amos Oz, Paul Auster och Salman Rushdie som samtalar med Shimon Peres. Några av de senste decenniernas främsta i mitt tycke (iaf de tre förstnämnda). Skulle varit intressant att sitta som en fluga på väggen och höra vad de snackade om. RUT-avdraget kanske?

Who the f*ck is Petter Lidbeck?

Jaha, så nu har det avslöjats vem som dolde sig bakom pseudonymen Hans Koppel. Så det var Petter Lidbeck. Min första reaktion var: Vem sa ni? Sedan sansade jag mig och insåg att han inte är helt okänt. Inte helt.

Jag kan bara tänka mig tre vettiga skäl att skriva under pseudonym. Det första är om man vill kunna skriva något som ens plats/roll i samhället inte tillåter, såsom i fallet med pseudonymen Nedjma, en muslimsk kvinna i Nordafrika som vill kunna skriva utmanande kärleksskildringar, vilket hon inte skulle ha kunnat göra utan att gömma sig bakom ett fingerat namn. Det andra fallet är om det är en känd författare som vill göra något utan att folk ska relaterade det till det vederbörande skrivit tidigare. Vidare kan jag tänka mig att det är bra att använda en pseudonym om man vill skriva och ge ut böcker, men inte vill bli en offentlig person.

Det enda skäl den gode Lidbeck rimligtvis kan ha haft för sitt pseudonymande är ju det sistnämnda. Men varför då avslöja det? Han vill väl tjäna smet kan tänka.

Jag kan inte mer än hålla med Anna Winberg. Jag tycker att pseudonymer ska följa dess ägare i graven, men om det ändå avslöjas ska detta inte göras av vederbörande (eller vederbörandes förlag) själv. Men framförallt, om det ska finnas något värde för omvärlden i att först bygga upp mystiken kring ett pseudonym och sedan avslöja det, ja se då till att personen som döljer sig bakom namnet är någon berömd och otippad. Tänk om Hans Koppel hade varit t.ex. Zlatan Ibrahimovic. Eller kungen.

Förresten förlåt, Karin, för rubriksripoffen.

Ett sug efter Auster

Ibland, ja en sisådär då och så, får jag ett sug efter att läsa Paul Auster. Jag vet inte vad det är med detta författarskap som skapar dessa cravings. Kanske är det helt enkelt bara att jag gillar karln. Tack och lov har jag inte läst allt han har skivit. Jag har kvar Slumpens musik, Mr Vertigo och De sista tingens land. Sedan har jag nog läst alla hans romaner. Den dagen tror jag inte att jag ser fram emot, hur ska jag då kanalisera mitt återkommande Austersug?

tisdag 24 augusti 2010

Inledningstävling

Jag såg på en annan bokblogg, jag minns inte vilken, en rolig tävling. Man skulle gissa boken utifrån den inledande meningen i den samma. Det här måste jag testa tänkte jag. Så här kommer en liten tävling. Nedan hittar ni inledningsmeningarna (i bland två meningar) i tio olika böcker. Det är svenska och utländska böcker, manliga och kvinnliga författare, klassiker och moderna. Jag vill ha bokens titel och författarens namn.

Jag har fått några rätta svar. Men fler gissningar/svar behövs! Nu har jag fått in rätta svar på alla tio inledningarna. Starkt jobbat!
  1. Tänk på en tekittel? Tänk om pipen kunde öppna och stänga sig när ångan kom ut, så att den blev som en mun... Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer, rätt svar från Renée.
  2. Blackeberg. Man tänker kanske kokosbollar, tänker kanske knark. Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist, rätt svar av Marcus
  3. Av Eder annons i Saturday Review of Literature framgår att Ni är specialister på böcker som inte längre finns i tryck. Brev till en bokhandel: 84 Charing Cross Road av Helene Hanff, rätt svar från M.
  4. Det var ett nöje att bränna. Det var särskilt roligt att se ting förintas, se dem svartna och förändras. Fahrenheit 451 av Ray Bradbury, rätt svar av Marcus.
  5. Nog vet jag, att det förr i världen fanns gott om folk, som inte visste vad rädsla vill säga. Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf, rätt svar av Renée.
  6. Jag har fått ett hjärtligt erbjudande att gå med i inälvsrealisterna. De vilda detektiverna av Roberto Bolano, rätt svar av Renée.
  7. En tövädersdag i slutet av november, vid tiotiden på morgonen, kom tåget från Warzawa med full fart ångande in mot Petersburg. Idioten av Fjodor Dostojevskij, rätt svar av Marcus
  8. Jag föddes i Bombay ... en gång i tiden. Nej det duger inte, själva datumet är viktigt: jag föddes på dr Narlikars barnbördsklinik den 15 augusti 1947. Midnattsbarnen av Salman Rushdie, rätt svar av Joanna
  9. This morning, just after 11:00, Michael locked himself in his office and he won't come out. Microserfs av Douglas Coupland, rätt svar av Bokstävlarna
  10. Clare: Det är svårt att bli övergiven. Jag väntar på Henry och vet inte var han är, jag undrar om han mår okej. Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger, rätt svar av Bokstävlarna
Lycka till! Priset är äran.

Ryggen - bokens bortglömda del

Jag tycker att utseendet på böcker är viktigt. Rackarns viktigt. Jag kan låta bli att läsa en potentiellt underbar bok för att den är ful och lockas att läsa en trolig vad-fan-är-det-här-för-jävla-skit-bok för att den har ett snyggt omslag. Några som är bra på det här med omslagsdesign är Vintage Classics.




Men något de tycks glömma bort är bokens rygg. Alla ryggar i Vintage's klassikerserie är vit text mot röd bakgrund. Trist tycker jag. Det kanske är genomtänkt. Det kanske ska anses vara snyggt. Men jag är inte imponerad. Den mesta tiden spenderar ju en bok uppställd i hyllan och då syns ju bara ryggen. Borde man inte lägga ner lite mer möda på att designa även denna då?

måndag 23 augusti 2010

Schyman vs Åkesson eller När Peter Dalle regisserar debatter

Igår såg jag på svt:s Agenda. FI:s Gudrun Schyman debatterade mot SD:s Jimmie Åkesson. Debatten handlade om hur vi ska hantera problemet med de många våldtäkter som begås i Sverige i dag. Åkesson var så pinsamt dåligt påläst och så uppenbart i en annan division än Schyman att det blev nästan parodiskt.

Min käpphäst i fallet SD är den att de andra partierna måste möta dem i debatt. Både i frågor där deras unkna människosyn och invandrarfientlighet kommer fram och i frågor där deras totala avsaknad av politik i övrigt blir tydlig. Vissa anser att vi ska tiga dem till döds. Men detta är, tror jag, att spela dem rakt i händerna. Det är precis vad de vill. ”Hörrni grabbar, som det ser ut nu är vi i Riksdagen, så rör inte en fena och håll käften, så vi inte förstör det här”. Det är vad Åkesson verkar ha förmedlat till de sina.

Om det riktiga SD visas upp för svenska folket (d.v.s. ett parti som bara har ett case: invandrarna är roten till allt ont) så tror inte jag att de kommer in i Riksdagen. Om de ändå skulle göra det har vi ett problem i det svenska samhället, men valresultatet gör i alla fall verkligheten rättvisa. Och det är väl det som är poängen med demokrati?

Nåväl. Tillbaka till gårdagens Agenda. Innan debatten tänkte jag att det här är precis den typ av debatter jag har efterfrågat. Men allteftersom diskussionens vågor gick allt högre blev jag mer skeptisk. Det kändes mest som underhållning. SVT tänkte att om vi slänger in Åkesson och Schyman i samma ring så blir det finfin underhållning. Schyman fnyste mest åt Åkessons uttalanden. Och jag förstår henne, det skulle jag också ha gjort. Men jag tror inte att några presumtiva SD-väljare omvändes av denna taktik. Inte heller tror jag att några FI-anhängare tänker om. Ska en debatt genomföras måste det ske på samma nivå. Gårdagens debacle påminde mest om ett drama av Tjechov: alla snackar och blir upprörda, men ingen lyssnar egentligen på någon annan. Eller kanske en film av Peter Dalle; Jag väntade nästan på att Schyman skulle utbrista ”Men du hör ju inte!” Varvid Åkesson skulle ha genmält ”Men du lyssnar ju inte!”

söndag 22 augusti 2010

Ännu en bok halvfärdig till hyllan

Jag skrev ju tidigare om att jag höll på att läsa Satansverserna av Salman Rushdie. Jag skrev också att jag tyckte det var en väldigt märklig bok. Den känslan släppte inte, så igår gav jag upp. Det går helt enkelför trögt. Ibland kommer jag in i stim då jag har svårt att avsluta böcker. Jag hoppas att detta inte är ett sådant stim. Nästa bok ska jag banne mig avsluta!

fredag 20 augusti 2010

Bokrecension: Ödets dotter av Isabel Allende

Det här var min första Allendeerfarenhet. Nej, jag har inte läst Andarnas hus. Faktum är att jag inte ens har sett filmen. Jag var vad man skulle kunna kalla en Allendeoskuld. Jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. Jag hade ju hört att hon räknas till en av den latinamerikanska magiska realismens främsta kvinnliga företrädare. Och redan där fanns ju skäl att tro att hon skulle gå hem hos mig. Så blev också fallet.

Ödets dotter är en något brokig roman. Den utspelar sig undera mitten av 1800-talet i framförallt Chile och Kalifornien. Grundplotten är: den unga Eliza växer upp som "adoptivbarn" i ett engelskt handelsmannahem i Valparaiso i Chile. Hon försälskar sig i en ung man som plötsligt reser till Kalifornien för att leta guld. Eliza bestämmer sig för att följa efter och leta efter honom. Storyn är något osannolik och alla karaktärer är ganska endimensionella. Men det gör inte så mycket. Boken är kanske ingen trigger för existensiella diskussioner, men den fungerar som en rackarns schysst förströelese. En äventyrsroman helt enkelt.

Det finns inte så mycket mer att säga mer än att Ödets dotter är banal men riktigt bra. Det blir en femma. Visserligen en svag sådan, men ändå.

Satansverserna - en märklig bok

Jag gillar verkligen Salman Rushdie, han är en av mina favoritförfattare. Jag har tidigare läst Midnattsbarnen, Clownen Shalimar och Morens sista suck och jag gillade dem alla. I synnerhet Midnattsbarnen, det är en av de bättre böcker jag läst. Rushdies böcker brukar ju sällan vara helt realistiska, de representerar en slags anglo-indisk magisk realism, men Satansverserna tar ändå priset. Det är en mycket märklig bok. Jag har viserligen bara kommit en knapp tredjedel av boken, men den är än så länge väldigt annorlunda de tre tidigare nämnda Rushdieböckerna. Det ska bli intressant att se hur boken utvecklar sig.

torsdag 19 augusti 2010

Bokrecension: När barnet lagt sig av Michael Nykvist

Jag har inte riktigt fattat grejen med Micke Nykvist. Jag blir också lite provocerad av hans utstuderade image av manlig-man-som-kan-gråta-och-visa-känslor. Se bara på omslagsbilden till hans bok. Vilket djup han verkar ha, å vilken ömtålig man! (Bilden är väl visserligen vald av förlaget, inte av författaren själv.) Det verkar som att Micke Nykvist tror att han har uppfunnit en ny typ av man, en man med känslor, och tar det faktum att alla kvinnor över 55 är kära i honom som en intäkt för detta. Jag har inget emot män som visar känslor, jag är själv en sådan. Jag har heller inget emot böcker som appelerar till tårkanalen snarare än skrattgroparna. De kan ha sin poäng. Men det är något med Nykvist som gör mig avigt inställd till det mesta han gör. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det.

Nåväl, hans bok då? Ja, den är ju inget litterärt mästerverk direkt. Det är inget fel på språket, karln vet att uttrycka sig, det ska han ha. Men det är heller inget extra med det. Boken kretsar kring berättelsen om hur Nykvist som liten får veta att han är adopterad och hur han sedan som vuxen försöker få tag på sin biologiske far. Boken är inte särkilt gripande, inte särkilt originell, inte särskilt rolig, inte särskilt intressant. Inte särksilt dålig heller. Den är mest intetsägande. Den har stärkt min åsikt om Nykvist. Jag undrar fortfarnade: vad är grejen? (Förklara gärna i kommentarsfältet den som gillar honom.) Boken får en tvåa i betyg.

onsdag 18 augusti 2010

Nytt från Jonathan Franzen

Jag läser i SvD idag att Jonathan Franzen släpper en ny bok. Den heter Freedom och ska tydligen ges ut av Brombergs på svenska under 2011. Svenskan skriver:

Franzen [...] tar ett helhetsgrepp på den amerikanska samtiden. I centrum en "oförglömlig" familj med det svenskklingande namnet Berglund. På ytan är familjen påträngande, ja närmast parodiskt trevlig. Bakom fasaden döljer sig destruktiva känslor.

Tja, beskivningen säger kanske inte så mycket, men den här boken ska jag med all säkerhet läsa.

tisdag 17 augusti 2010

Vilken dag som helst...

...kommer det en recension här på bloggen. Jag har inte varit så aktiv här den senaste tiden, men jag har läst. Så det finns saker att skriva.

Torka som torka

Jag har tidigare vittnat om lästorka här på min blogg. Nu har jag bloggtorka. Jag funderade ett tag på att byta design för att pigga upp, men hittar inget som känns fräscht. Kanske ska jag bara posta en snygg bild och hoppas att det gör mig lite gladare?


Hjälpte det? Nja, men det vara värt ett försök.

torsdag 12 augusti 2010

Jag fick en mugg

En vän gav mig en sån här som försenad födelsedagspresent:

Jävlar i min låda vad här ska drickas kaffe! Fattas bara annat med en så snygg mugg. Kanske borde jag också ta och läsa Dickensboken ifråga.

måndag 9 augusti 2010

Bokrecension: Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Wintersson

Jeanette växer upp i ett frireligiöst hem i en engelsk industristad på 1960- och 1970-talen. Att säga att hemmet är frireligiöst är snarast en underdrift. Hennes mamma är närmast besatt av det religiösa. Allting i hennes värld delas in i två kategorier - heligt och oheligt. Jeanette är till en början helt inne i denna värld. Detta får bland annat som konsekvens att hon blir ensam i skolan, elever och lärare tycker mest att hon är märklig.

En dag blir Jeanette kär. Problemet är bara att hon blir det i en tjej. Hon inser att detta inte skulle komma att uppskattas i hennes kyrka, varför hon försöker dölja det. Det går bra till en början, men efter ett tag uppdagas det och hon blir utsatt för exorcism; homosexualiteten är ju självklart bara ett tecken på att hon har blivit besatt av en demon. Hon blir dock inte "botad" och nu vänder församlingen den 16-åriga Jeanette ryggen och hon blir utslängd ur hemmet.


Boken bygger på författarens liv. Jag är lite kluven till den här typen av BOATS (Based On A True Story). Å ena sidan tycker jag ofta att det är väldigt intressant att läsa författares uppväxtskildringar , å andra sidan kan jag bli lite störd av att inte veta vad som är fiktion och biografica. Det är nog min historikertarm som klagar här (historia var mitt huvudämne på universitetet), egentligen spelar det ju ingen roll vad som är sant och inte. Berättelsen är intressant och skildras på fängslande sätt. Nog så.

Jag gillar den här boken. Den är på ett sätt tragisk och man blir frustrerad av att läsa om Jeanettes kyrkas behandling av henne när det uppdagas att hon är homosexuell. Men den är också riktigt rolig. Wintersson har ett väldigt bra språk. Jag ger boken en fyra.

3D-biblo

Hur coolt är inte det här?! Jag hittade det hos Bookshelf Porn.