Handlingen kretsar kring Rafael Leonidas Trujilo som var Dominikanska republikens (typ) diktator från 1930-1961. Till stora delar består boken av tre parallellberättelser som vävs in i varandra. Ibland följer vi Trujillo själv under hans sista dag i livet (han mördades i ett attentat 30 maj 1961), ibland hans mördare som sitter i bilar och väntar på att el generallisimo ska dyka upp så att de kan skjuta honom och mellan dessa scener får vi följa Urania Cabral, dotter till en av Trujillos närmsta män, som återkommer till Dominiskaska republiken efter 35 år i exil för att göra upp med sitt förflutna. Alla tre berättelsen är fulla av tillbakablickar och skapar tillsammans en tät väv där hela Trujilloeran belyses från olika vinklar.
Jag gillar det här berättargreppet. Vargas Llosa glider mjukt mellan nutid och dåtid och melan olika perspektiv. Ibland kan man behöva hålla tunga rätt i mun för att hålla reda på var och när man befinner sig, men jag gillar det. Ett problem är dock alla namn. Det figurerar en väldig massa personer i den här boken och alla har fyra namn. Ibland används alla fyra, ibland bara ett, två eller tre. Och ibland läggs det till en titel. Eller ett smeknamn. Det är lite grand som med ryska romaner, fast utan personförteckning i början. Med både berättarstilen och namnrikedomen i åtanke tror jag att man med fördel läser den här boken under en ganska koncentrerad tid, inte med långa pauser och parallelt med andra böcker.
Jag, som så många andra, har i ett tidigare inlägg beskyllt den gode Mario för gubbsjukhet. Det är inget han visar i den här boken. Visst huvudpersonen Trujilo är gubbsjuk så det räcker och blir över, men skildringen känns inte gubbsjuk alls.
Efter att ha läst Den stygga flickans rackartyg i somras var jag inte så säker på om jag någonsin skulle läsa något mer av den här karl'n. Men nu är jag ganska säker på att jag ska. Bockfesten får en fyra i betyg.
Kul att höra att du gillade den, synd att jag sett filmen. Men nu fick jag ändå en liten puff att ge författaren en ny chans.
SvaraRaderaJag tyckte mycket om Bockfesten. Mario Vargas Llosa är en mycket skicklig berättare och jag tycker att han har skrivit en mycket trovärdig berättelse över Trujillo och det som hände. Ibland var det lite svårt att hålla reda på alla människor.
SvaraRaderaHej, vilken intressant bokblogg, mycket spännande recensioner. Men även lite nyfiken på varför du inte tyckte om den stygga flickans rackartyg? Själv tyckte jag den var riktigt bra, och personligen tyckte jag inte att stygga flickan var väl inte speciellt gubbsjuk, men jag kanske missade det, eller tolkade annorlunda (och var rätt längesedan nu jag läste den). Tyckte mer att det handlade om "masochistisk" kärlek eller besatthet, men kan ha fel såklart:-).
SvaraRadera