Jag skulle upp till Idre för några veckor och skulle därmed tillbringa två gånger åtta timmar i en buss. Jag behövde alltså något att läsa. Jag plockade med mig Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates, men som jag berättat om i ett tidigare inlägg, så drar vi inte jämt jag och Joyce. Redan på tunnelbanan på väg till jobbet insåg jag att jag var tvungen att hitta något nytt till min långa bussresa. Av någon anledning valde jag The Story of Edgar Sawtelle av amerikanen David Wroblewski, en bok jag inte hört talas om tidigare. Edgar Sawtelle, bokens huvudperson, är en stum pojke som växer upp på en kennel i norra Wisconsin. Storyn kretsar kring Edgar, hans mamma Trudy, pappa Gar, farbror Claude och inte minst en jäkla massa hundar. Om man verkligen älskar hundar kan nog den här boken vara en riktig fullträff, men om man som jag snarare är, om inte ointresserad, så iaf mindre fascinerad av djuren i fråga, så blir boken ibland lite långrandig. Tänk dig att Hamlet inte hade varit en dansk prins på medeltiden, utan en amerikansk kennelägarson på 1970-talet, då har du The Story of Edgar Sawtelle i stora drag. Mer än så ska jag inte avslöja, i synnerhet inte som handlingen tar fart först en bra bit in i boken.
Jag ger boken en 3:a (på en 5-gradig skala). Kanske hade den fått mer om det varit mindre hundar, jag vet inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar