tisdag 21 juni 2011

Erlend Loe är dialogens okrönte konung

Jag vet exakt vad det är jag älskar med Erlend Loe: hans dialoger. De är helt underbara. Det är framförallt de som gör Naiv Super till hans, i mitt tycke, bästa bok och Stilla dagar i Mixing Part till en av hans bättre.

Bror och Nina Telemann hyr, tillsammans med sina barn, en stuga i Garmisch-Partenkirchen (eller Mixing Part Church som det blir om man kör det genom Google Translate), men semestern blir inte så lugn och skön som de hade tänkt sig, det blir rena stålbadet för deras relation.

Det som gör boken till en av Loes absolut bästa är på intet sätt storyn, nej det är som sagt dialogen. Jag tror inte att jag kan återge ett stycke som gör boken rättvisa, jag kan bara säga att om du gillade Naiv Super och Expedition L så är jag övertygad om att du kommer att älska Stilla dagar i Mixing Part. Jag garvade så tärarna rann.

3 kommentarer:

  1. Jag läste "Blåst" innan Loe slog igenom på riktigt, men fattade inte grejen. Tyckte inte den var rolig, men har funderat på att testa något annat av honom. Har "Gör vad du vill" hemma, men efter att ha läst det här kanske jag får leta rätt på "Naiv super" istället.

    SvaraRadera
  2. Jag älskade verkligen Naiv Super och har läst det mesta av Loe med stor behållning men vid "Fakta om Finland" så fick förälskelsen ett abrupt slut, orkade inte ens igenom boken. Men det här låter verkligen lovande. Får ta och inhandla boken till veckan.

    SvaraRadera
  3. "Naiv. Super." är helt klart att rekommendera, även om den nog gör sig bäst om man läser den som 20-25-åring. Läste jag om den idag skulle jag förmodligen uppleva den som lite väl, hm, naiv. Annars vill jag slå ett slag för "Doppler", som är lite mörkare och mer cynisk men som har mycket av samma princip med en huvudperson som bryter samhällsmönstret på ett fascinerande sätt.

    SvaraRadera